Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-16 19:34 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/livet-efter-apokalypsen-spanning-med-briljanta-portratt/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Livet efter apokalypsen. ­Spänning med briljanta porträtt

Ett samhälle med bara barn: förr betydde det skeppsbrott på en öde ö, som i William Goldings ”Flugornas herre”, Jules Vernes ”Två års ferier” eller Sven Wernströms ”De hemligas ö”. Alla blev de strandsatta, långt från den trygga, vuxna civilisationen.

Numera är det hela världen som går under genom en miljökatastrof, krig eller sjukdom. De vuxna finns inte ens kvar på avstånd.

Sofia Nordin har nått fram till tredje delen i sin postapokalyptiska serie som började 2013 med ”En sekund i taget” och fortsatte förra året med ”Spring så fort du kan”. Böckerna har hyllats med rätta. Sofia Nordin har ett unikt och otäckt realistiskt perspektiv på ett Sverige där en virussjukdom har dödat nästan alla.

I första boken var huvudpersonen tonårsflickan Hedvig, som vägrade att tänka längre än en sekund i taget och snabbt tog sig ut till en 4H-gård där det fanns kor, hästar, höns och en reell möjlighet att överleva. Ensamheten bröts när ytterligare en överlevare dök upp, Ella. Men i mötet med en annan människa dök nya svårigheter upp, och Sofia Nordin lyfte sin berättelse från det postapokalyptiska till det allmänmänskliga. Om du inte vill som jag, vad gör vi då? Om du tänker annorlunda, känner annorlunda?

I andra boken kom Ante, en utsvulten tonårspojke, vilket genast ledde till nya komplikationer. Ytterligare en tonårsflicka med en lillebror anslöt. Sofia Nordin tog ner globala problem till begripliga miniatyrer: räcker maten till alla? Vem är det som inte vill ta in nya medlemmar i det lilla kollektivet? Vad är medkänsla och vad är självklart att göra för en annan människa?

Och vad är viktigast när samhället faller sönder? I slutet av ”Spring så fort du kan” kom möjligheten att hitta andra överlevare. Visserligen långt bort, men det fanns tecken på andra, mer organiserade överlevare. Vad väljer man då: att stanna i en relativ trygghet och förbereda sig för vintern, eller på vinst och förlust ge sig ut och leta efter fler människor?

I nya ”Som om jag vore fantastisk” är Ella huvudperson, och hon är en annan sort än de tidigare, mer strikt överlevnadsorienterade berättarna. Hon är otålig och nyfiken, hon vill vidare och är beredd att överge relationer när de blir för jobbiga. Hon är långt ifrån sympatisk – men det är så Sofia Nordin gör: underminerar sina huvudpersoner, komplicerar bilden och avslöjar gradvis allt fler svaga sidor utan att döma. Närheten till personerna skaver, man känner ju igen sig.

Grundberättelsen har en given dramaturgi med ett otal, väl turnerade spänningsmoment. Människor löser svårigheterna efter apokalypsen på olika sätt, och vissa är fruktansvärda. Ellas och Noras resa norrut är bitvis en skräckresa.

Ändå är det i de psykologiska porträtten som Sofia Nordin verkligen briljerar. Hon drar med sig läsaren genom en fartfylld äventyrsberättelse, där man plötsligt inser att det verkliga äventyret är människans inre.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt