Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 05:20 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/magasin-iii-omsar-skinn-mjuk-kollision-mellan-samtid-och-historia/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Magasin III ömsar skinn. Mjuk kollision mellan samtid och historia

Vad är ett museum? Definitionen har blivit alltmer luddig på senare år. Å ena sidan har vi Arkitekturmuseet, som nyligen bytte namn till det intetsägande Centrum för arkitektur och design, å andra sidan Fotografiska, som låtsas vara ett museum utan att leva upp till de grundläggande kriterierna – att samla och visa föremål utan vinstintresse.

Efter närmare 30 år som samlande konsthall har nu även Magasin 3 i Frihamnen bestämt sig för att göra anspråk på hederstiteln ”museum”, med tillägget ”foundation for contemporary art”. Och varför inte: med bistånd från finansmannen Robert Weil har den privata ­institutionen genom åren byggt upp en imponerande samling svensk och internationell samtidskonst.

I samband med den nya inriktningen har man också bytt namn till snarlika Magasin III, en liten men dock kursförändring som markerar de nya ambitionerna: ”Att skapa relevanta återblickar i relation till vår historia, samt koppla dessa till ett utforskande av var bildkonsten befinner sig just nu.”

Tankarna får konkret form i utställningen ”Wizz eyelashes”, där nya och befintliga verk av tyska Katharina Grosse möter verk av de amerikanska minimalisterna Sol LeWitt och Walter De Maria ur Magasin III:s samlingar. Till och med i dag, söndag, kan stockholmarna dessutom se Katharina Grosses stora, bemålade ballonger på Nybroplan, därefter flyttas de till en lagerlokal i Frihamnen.

Utställningen på Magasin III är liten, men fint gestaltad. I det förs­ta rummet ligger Walter De Marias stålskulpturer ur ”Large rod series” mjukt inbäddade i Grosses färgsprakande draperier, enligt curatorerna en ”mjuk kollision” mellan minimalism och maximalism, mellan samtid och historia.

I det andra rummet möter Grosses måleri Sol LeWitts avklarnade, geometriska skulpturer och en väggteckning som består av tusentals blyertsstreck i en virrvarrliknande komposition. Det är två väsensskilda typer av abstraktion, den ena kylig och rationell, den and­ra het och expressiv.

Kontrasterna till trots är det en lågmäld utställning, inte alls det konstnärliga fyrverkeri man kunde ha förväntat sig när Magasin III nu ömsar skinn. Det är sympatiskt. Men här finns en uppenbar risk: termen ”museal” antyder ju också en osund fixering vid det förflutna, där historiens damm grumlar blicken på samtiden.

Låt oss hoppas att det inte är dit nygamla Magasin III är på väg.

Kontrasterna till trots är det en lågmäld utställning, inte alls det konstnär­liga fyrverkeri man kunde ha förväntat sig.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt