Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-19 05:32 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/martin-luther-king-holl-vreden-vid-liv-men-foll-aldrig-for-hatets-lockelse/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Martin Luther King höll vreden vid liv – men föll aldrig för hatets lockelse

I år har det gått femtio år sedan Martin Luther King mördades i Memphis. Han var den amerikanska medborgarrättsrörelsens frontfigur och briljanta retoriker. I en ny bok diskuteras vad som fortfarande är levande och aktuellt i Kings politiska tänkande. Ola Larsmo läser en tung antologi om aktivismens moderna idéhistoria. 

Tommie Shelby, Brandon M Terry (red)

”To shape a new world. Essays on the political philosophy of Martin Luther King jr” 

Harvard University Press, 2018

I slutet av Ava DuVernays fantastiska film ”Selma” skildras hur Martin Luther King inför tusentals aktivister håller sitt stora tal utanför guvernör Wallaces kontor i Montgomery 1965. King avslutar med vad som låter som ett citat ur en gospel: ”Mine eyes have seen the glory of the coming of the Lord; He is trampling out the vintage where the grapes of wrath are stored – Glory, glory, Hallelujah!”

Men det är ingen vanlig psalm. Det är Nordstatsarméns stridshymn från inbördeskriget. Vad King säger till Wallace, klätt i religiösa termer, är: vi är här igen och tänker avsluta vad som påbörjades för hundra år sedan. Det är sådan vi minns honom: King, aktivisten och den effektive retorikern.

I april i år var det femtio år sedan han mördades i Memphis. I samband med minnesåret ges hans böcker ut på nytt och på Nobelmuseet i Stockholm pågår en fin utställning om honom och medborgarrättsrörelsens historia. I en nyutkommen och spännande antologi lyfts också en annan sida fram: King som politisk teoretiker, med stor bäring på vår samtid. Det är temat för ”To shape a new world” (red. Tommie Shelby och Brandon M Terry). Syftet med volymen är att visa vad i Kings politiska tänkande som är levande och aktuellt, vilket visar sig vara det mesta: boken är överrik på uppslag och rymmer texter av många tunga namn.

Flera av antologins texter är långt ifrån okritiska mot medborgarrättsrörelsens över lag manliga ledarskikt eller för den delen mot King personligen. Men som redaktörerna framhåller i förordet vill boken framkalla en annan King än den snäll-King som blivit ett emblem och lyfta fram det centrala och provokativa i hans politiska tänkande.

Dit hör inte minst hans framgångrika förespråkande av ickevåldsstrategier, vilket fortfarande är kontroversiellt. Som King själv ständigt påminde om i tal och texter var den ickevåldsstrategi han förespråkade för social förändring inte undergiven. Det handlade om att finna de uttryck för förtrycktas vrede som gav resultat och skakade majoritetssamhällets självförståelse.

Antologins tyngsta text ringar in vad King menade med vrede och uppror. Martha Nussbaum jämför Gandhi, King och Mandela och placerar King just mitt mellan de båda andra framträdande revolutionärerna. King framstår här som mer pragmatisk än Gandhi, men mer försvuren till ickevåldsprincipen än Mandela. Vreden inför oförrätter är i Kings tänkande förändringens själva motor. Men vreden måste kanaliseras till vad som ger resultat.

Som Nussbaum formulerar saken är tanken på hämnd, på att ”ge igen”, något som så gott som alltid hindrar förändring av faktiska, orättfärdiga förhållanden. King argumenterar gång på gång, utifrån sitt kristna perspektiv, att den som vill åstadkomma förändring måste träna sig själv i att hålla sin vrede vid liv, men också i att avstå från hat och hämndbegär. 

Skillnaden mellan vrede och hat är central i hans begreppsapparat – de ska skiljas åt, inte bara för att vårda den egna själen, utan av mycket pragmatiska skäl: bara så kan man åstadkomma drastisk förändring. Med Nussbaums ord handlar det om att ”forma sin moraliska vilja i en kreativ och konstruktiv riktning”. Eller med Kings egna ord: man måste inte gilla sina medmänniskor för att älska dem – sagt om hans fiender. Just dissonansen mellan vita amerikaners självbild och den polisbrutalitet mot fredliga demonstranter de såg på tv-skärmen under bland annat Selmamarschen fick hela samhället att skaka till. För ett ögonblick.

Ickevåldstankarna fanns också etablerade i medborgarrättsrörelsen långt innan King fann sin plats i den, bland annat genom Rosa Parks. När han blev ett känt namn i samband med busstrejken i Montgomery 1955 var grunden lagd, inte minst genom många kvinnliga aktivisters protester mot segregeringen i Sydstaterna redan på fyrtiotalet.

Samma strategi hånades av Malcolm X, som avfärdade King och andra ickevåldsförespråkare som de vitas redskap och – intressant nog – som ”kvinnliga”. Vilket tvingade King att formulera tydliga svar: hans argument mot Malcolm X (och småningom Svarta pantrarna) var att väpnad kamp inte hade någon framtid. Afroamerikanerna var en stor men dock minoritet och separatism en omöjlighet – om man ville förbli amerikaner. 

Men ickevåldstanken har också ett annat fäste i Kings tankevärld än det rent pragmatiska i hans centrala begrepp ”dignity”, värdighet. Här bygger han delvis på Kant och Frederick Douglass, men också på en annan tänkare vilken var viktig för den amerikanska vänstern, men som i dag hamnat i skuggan: Reinhold Niebuhr, vars ”Moral man and immoral society” fick stort genomslag när den kom 1932 och då bland annat varnade för den framväxande fascismen.

Som Niebuhr skrev: ”Människans förmåga till rättvisa gör demokratin möjlig. Vår benägenhet till orättvisa gör demokratin nödvändig”. Han odlade tanken på en ”överskottsetik”, där lagen var den minsta gemensamma nämnare alla ­måste följa, men att utveckling är omöjlig om det inte finns ett ”överskott” hos alla samhällsmedlemmar av att vilja bidra till rättvisa och inkludering. 

Niebuhrs idéer beskrivs ibland som ”krass idealism” och fascinerade teologistudenten King. Flera av texterna i antologin granskar vad King lade i begreppet ”värdighet”. Det betydde bland annat att mycket konkret höja sig över hatande för att kunna uträtta något: den som inte ”böjer sig” behåller sin värdighet som individ och som medborgare. Här handlar det också om att stiga ut ur den nidbild av svarta som den vita kulturen format under århundraden. Att räta på ryggen. Men ”dignity” är vidare än så: det rymmer också ”rätten att vara fullvärdig medborgare” – vilket också är vad King lägger i begreppet ”integration”. Att vara integrerad är för King inte att ”anpassa sig” utan att ta plats i samhället, utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter utan att någon annan kan förminska dem. ”Dignity”-begreppet har också vidareutvecklas av samtida samhällsteoretiker som Iris Marion Young och Jeremy Waldron.

En av antologins intressantaste texter, av Shatema Threadcraft och Brandon Terry, skjuter in sig på Kings och medborgarrättsrörelsens förhållande till jämställdhet och genus. Även ur ett sextiotalsperspektiv lämnade rörelsens ledarskikt mycket att önska – som mer framträdande roller för viktiga kvinnliga aktivister som Rosa Parks eller Fannie Lou Hamer. Samtidigt använder en framstående feminist som bell hooks gärna Kings centrala begrepp ”beloved society” – ungefär ett samhälle präglat av delaktighet och social rättvisa. 

Som Threadcraft och Terry återkommer till var mycket av Black power-rörelsen bärare av en idé om maskulinitet och ett machoideal som stod i rak konflikt med idéer om jämställdhet. Attackerna från Malcolm X och senare Black power-företrädare sköt också in sig på att Medborgarrättsrörelsens (manliga) företrädare ”kastrerat” sig genom sitt försvar för ickevåldsmetoder. Samtidigt höll vita rasister ständigt fram skräckbilden av den svarte mannen som ett våldtäktsmonster. Tankar om kön och genus låg hela tiden under ytan och var svårhanterliga. King blev aldrig feminist – i annan mening än att social rättvisa på alla plan var hans uttalade mål. Just därför, menar författarna, måste man på samma gång tänka mot och med King. 

Mycket hos den sene King – som i hans sista bok ”Where do we go from here. Chaos or community?” (1967) – är och förblir oförenligt med bilden av snäll-King. Han var hela sitt liv avvisande till kommunismen, men närmade sig uttalat den socialdemokrati han såg i den tidens skandinaviska samhällen. Han öppnar för tanken på medborgarlön. Den sene King ser kampen mot fattigdom som enda sättet att bryta ned segregering och urskiljer en radikal fördelningspolitik som vägen framåt – tankar som det demo­kratiska partiets vänsterflank i dag söker sig tillbaka till.

Som Cornel West framhåller i sitt bidrag var Kings sista år förmörkade av depressioner. Han var utsliten av att vara galjonsfigur och blev också alltmer obekväm, då han tog tydligt avstånd från Vietnamkriget och mer och mer fokuserade på ekonomisk rättvisa. Han var också i Memphis 1968 för att stödja renhållningsarbetarnas strejk, som var djupt kontroversiell. I ett USA på väg in i Nixoneran såg King få ljuspunkter. Han förväntade sig att bli mördad.

Men den bukett av idéer som slår upp mellan pärmarna av ”To shape a new world” har i dag funnit ett nytt fäste på många håll hos en yngre generation av amerikanska aktivister och politiker. Börjar man se efter tycker man sig se dem skjuta nya skott litet varstans i samtiden.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt