Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 21:54 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/misslyckad-mozart-pa-lacko-blir-det-geniala-sangspelet-en-usel-historia/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Misslyckad Mozart. På Läckö blir det geniala sångspelet en usel historia

RECENSION OPERA

Enleveringen ur seraljen komiskt sångspel av W A Mozart

Scen: Läckö slott

Dirigent: Simon Phipps

Regi: Bill Bankes-Jones

Scenografi: Tim Meacock

Ljus: Mark Doubleday

Medverkande: Ulric Björklund, Jens Malmkvist, Dan Karlström, Danilo Bejarano, Lisa Fornhammar och Eli Kristin Hagen

Senast jag besökte Läckö slottsopera var för tre somrar sedan då man gav Haydns "Den öde ön". En förtrollande föreställning som med enkla medel samspelade med slottsmiljön - det omgivande vattnet, trädgården och den intima borggården.

Ja till och med de svirrande svalorna runt tornen lyckades blanda sig i spelet. "Den öde ön" blev var ett konstnärligt genombrott för Läckö Slottsopera efter ett par problematiska försök med stora Mozartoperor.

Nu är det dags för Mozart igen, sångspelet "Enleveringen ur seraljen", och problemen är tillbaka. I full galopp, skulle man vilja tillägga, när operans oroligt romantiske älskare Belmonte gör entré till häst i cowboykostym och med dragna plastpickadoller (läs: pistoler). Bara för att sen följas av en Osmin som punkig parkarbetare, en Pedrillo som slängig hip-hopare, en Blonde som våpig bunny och en Konstanze som porslindocka med hjärtskärande koloraturer. Lägg därtill en utklädd kör som kastar badbollar, blåser såpbubblor och viftar med vattenbazookas samt en Pascha Selim på äkta Dramatensvenska.

Av Mozarts bitvis geniala sångspel har blivit en hjälplöst tom och uselt sammansatt toy story. Gapigt, grällt och konstlat likt en showcase för tokfula maskeradmunderingar. Att Läckö slottsopera samtidigt bjuder på en riktigt professionell och "tidstrogen" orkester känns nästan som ett hån. I pausen lämnar jag borggården, av ren självbevarelsedrift, för att höra julikvällens intensiva stillhet över viken. En lyrisk chock. Där borta i vassen, bland dykande lommar, gömmer sig nog Mozart ikväll, tänker jag.

Produktionsteamet är hämtat från ett för mig helt okänt engelskt operasällskap. Varför

Vad är deras meriter

De har nu inte bara slarvat bort iscensättningen utan också förhållit sig helt okänsliga inför den unika spelplatsen: en borggård längst ut på en udde, på ett sällsamt sätt samtidigt innesluten och utsatt. Hur har det varit möjligt att göra en föreställning så döv för detta

Någon borde väl åtminstone ha skickat dem en folder.

Nytt för i år är att Musik i väst gått in som samproducent. Och det är lite oroväckande. Hade jag inte vetat det i förväg hade jag nog snarare gissat på Butterick´s.

MARTIN NYSTRÖM

martin.nystrom@dn.se

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt