Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-20 12:16 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/musik-sangskatt-mangfald-lyfter-klassiska-barnvisor/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Musik: Sångskatt. Mångfald lyfter klassiska barnvisor.

Stefan Sundström, Lena Nyman, Tomas Di Leva m fl

Min skattkammare

Gammafon

BARNMUSIK ÄR ingen lätt genre. Käckt ska det vara. Och gulligt. Tycker vuxna. Ett ängsligt målgruppstänkande hörs igenom mjuka gitarrslingor och pruttande bastubor. Allra värst blir det när avdankade musiker i marginalen slår sig fram på barnmarknaden. Snabbt ihoprafsade lågbudgetproduktioner med en kvalitet vuxenmarknaden skulle spotta på. Hur många ä-ä-älskade barnskivor har jag inte lyssnat mig igenom där såväl vaggvisa som gånglåt och calypso görs i samma mekaniska dansbandstappning.

Mot den här bakgrunden är det med spänd förväntan jag sätter på första spåret på skivbolaget Gammafons hittills största satsning, samtliga 83 sånger i sångboken "Min skattkammare" som gavs ut häromåret. Fyra cd-skivor ges ut nu, den femte med julsånger får vänta. Med en handfull kända namn, lika många duktiga arrangörer, Nackaskolans musikklasser och Albyskolans barnkör har det här blivit ett ambitiöst projekt från Sveriges enda skivbolag specialiserat på barn, väl värt att applådera.

Stefan Sundström inleder tre av de fyra skivorna. Han är inte tillrättalagd, han gör en sundströmare av vilken visa som helst. Han är den flinande luffaren som yrvaken kommer in direkt från gatan och ställer sig framför mikrofonen. Min favorit är "Nicko Ticko Tinn", där Sundström samsas med barnkör och skapar en legering mellan det vuxet råa och det barnsligt väna.

Andra sångare som bär upp den här samlingen är Freddie Wadling, som bland annat sjunger "Världens bästa Karlsson" i frijazzartat arrangemang. Liksom Thomas Di Leva när han med undertryckt, vibrerande patetik framför skillingtrycket "I en sal på lasarettet". Synd att Di Leva inte utnyttjats mer.

Rolf Lassgård och Lena Nyman tänker mera på diktionen. "Törnrosa" är min Lassgård-favvo, den blir en helt ny berättelse. Lena Nyman är nästan lika hårt anlitad som Stefan Sundström, men hon har mest sött på sin lista. Hon strör trots detta hellre lite salt omkring sig. För övrigt kan man undra varför Karin Renberg är den enda kvinnan vid sidan om Lena Nyman i denna mansdominerade krets.

Anders Ekborg får stå för det klassiska. Ett bra val. Rösten är ganska avslappnad, fri från överdrivna maner. Han är också den som med "Byssan lull" och "Ro, ro till fiskeskär" tydligast markerar att det är den svenska musikskatten lyssnaren tar del av.

Men varför är Elvispastischer och Steely Dan-plagiat den modernaste rock man bjuds här

Det är ofattbart i en tid då ungar konsumerar techno och hiphop. Ken som med sin hit "Eld och djupa vatten" visade att han kunde sin "Godá Godá" borde ha haft en självklar plats.

Ett tjugotal av samlingens låtar sjungs av barn och lika många är tidigare utgivna versioner. Barnen får med några undantag än en gång stå för det gulliga och vackra. Har de faktiskt själva bestämt att det är så här de vill framföra sångerna

Eller har de vuxna hejat på det näpna

Trots ett par plumpar i protokollet gör mångfalden i "Min skattkammare" att jag aldrig har tråkigt. Många har tidigare spelat in dessa sånger, men få har lyckats förvalta kulturarvet så här bra.

Fredrik Söderling

fredrik.soderling@dn.se

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt