Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 07:20 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/muslimernas-mangfald/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Muslimernas mångfald

SVENSK FOLKBOKFÖRING innehåller inga uppgifter om ras, hudfärg, etnisk tillhörighet eller religiös tro. Därför vet ingen riktigt hur många muslimer det finns i Sverige. Men somliga försöker addera så gott det går. Till dem hör SST, Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund, som sedan 1971 har stött religiösa församlingar utanför svenska statskyrkan med skattefinansierade bidrag. Under budgetåret 1994/95 fördelar SST cirka 66 miljoner kronor till 35 olika trossamfund via deras riksorganisationer. Det handlar om mer än 3 600 med cirka 850 000 aktiva trosutövare.

Om man utgår från hur många invandrare som kommer från en muslimskt dominerad miljö (land, folk, region, tradition), så råder rätt stor enighet om att antalet sådana etniska muslimer i Sverige närmar sig eller redan har passerat en kvarts miljon. Åtskilliga av dem kan dock inte räknas som aktivt troende. En omfattande undersökning som SST gav religionsforskaren Åke Sander i uppdrag att göra i början av 90-talet gav vid handen att antalet religiösa muslimer 1992 var 60 000-65 000. Sedan dess har den muslimska invandringen ökat kraftigt och en viss aktivering av lokalförsamlingarna ägt rum. En rimlig skattning av antalet utövande muslimska trosbekännare våren 1995 hamnar därför nära siffran 100 000.

Just SST-bidragen har aktivt medverkat till att "försvenska" muslimerna i Sverige, det vill säga fösa in dem i församlingar/föreningar av traditionell svensk, men för islam ganska främmande, modell. Tillgång till SST-pengar får bara församlingar som är anslutna till någon av de tre muslimska riksorganisationerna, vilka därmed har utvecklats till relativt mäktiga organ i det muslimska Sverige.

Äldst är Förenade islamiska församlingar i Sverige (Fifs), som organiserar 36 lokala församlingar från Malmö i söder till Umeå i norr med cirka 33 000 medlemmar. Fifs bildades 1974 och leds sedan 1988 av Marockofödde Mustafa Karaki. I dag domineras Fifs av arabisktalande sunnimuslimer men framstår med ett stort antal shiamuslimska och bosniska församlingar bland medlemmarna som den mest ekumeniska av riksorganisationerna.

Sveriges muslimska förbund (SMuF) bildades 1982 som en utbrytning ur Fifs och organiserar 26 församlingar/föreningar med 46 000 medlemmar. Flertalet av dessa är turkiska, varav några har förbindelser med den radikala islamistiska oppositionen i Turkiet. Ordförande är Jordanienfödde Mahmoud Aldebe. Han är också ordförande för Sveriges muslimska råd (SMR), en paraplyorganisation som bildades av Fifs och SMuF 1990. SMR har huvudsakligen ägnat sig åt biståndsverksamhet, visst lobbyarbete, moskebygget i Stockholm. Inom ramen för SMR verkar Islamiska informationsföreningen på flera platser i landet och ger ut den svenskspråkiga tidskriften Salaam. Sedan slutet av 1994 utges också Rabita, en månadstabloid av nyhetskaraktär på hälften svenska, hälften arabiska.

Islamiska kulturcenterunionen i Sverige (Ikus) bildades 1984 och organiserar 26 lokala församlingar med bortåt 30 000 medlemmar. Ikus företräder en relativt ortodox form av sunniislam med tonvikt på individuell fromhet och inre församlingsarbete. Här samsas dock medlemmar och imamer med band till den turkiska oppositionella Suleimanrörelsen sida vid sida med församlingar som får direkt understöd av turkiska religionsministeriet Diyanet. Fifs leds av föreståndaren Huseyin Ayata och imamen Hamza Bal, båda turkiskfödda.

Totalt förmedlar SST under innevarande budgetår statsbidrag på 3 149 000 kr till Fifs, SMuF och Ikus. Därutöver ger SST 545 000 kr i etableringsstöd av engångskaraktär till nya församlingar, samt lokalbidrag på 582 000 kr. Till mosken i Stockholm har SST anslagit 525 000 kr som kan användas så snart bygget sätter i gång.

Utanför dessa tre muslimska riksorganisationer - och därmed även SST:s bidrag - står ytterligare ett antal församlingar och moskelokaler. Dels den så kallade ahmedijaförsamlingen med egen moske i Göteborg. Dels den stora mosken i Malmö, vars ledare Bejzat Becirow vill stå utanför all insyn från myndigheter. Slutligen diverse småförsamlingar, som inte kan uppvisa tillräckligt många medlemmar för att vara berättigade till bidrag från SST. Så har till exempel det av irakier dominerade Islamiska shia samfunden i Sverige på Malmgårdsvägen, som organiserar åtta församlingar, trots flera ansökningar inte godkänts som officiell shiamuslimsk riksorganisation.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt