Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-03 11:00

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/nar-ett-sprak-dor-nar-ett-sprak-dor-dor-de-doda-for-andra-gangen-det-vassa-ordet-som-vande-jorden-i/

Kultur

När ett språk dör När ett språk dör dör de döda för andra gången. Det vassa ordet som vände jorden i fuktigt glimmande fåror, det kantstötta ordet med rykande kaffe, det blanka, lite flagade ordet som ett ögonblick reflekterade fönstret och den bråkiga almen därute, det hemligt doftande ordet som handen sökte sig mot i mörkret under skygga försäkringar: dessa ord som gav de döda ett liv bortom livet och de levande del i ett större minne har just skrapats bort ur historien. Så många skuggor som skingras! Utan ett namn att bo i tvingas de i slutlig exil. Skylten på den övervuxna stationen heter något på 54 bokstäver som ingen får in i munnen mer. Det kan man stå ut med. Om inte bara alla dessa som dött för andra gången tagit mullens strävhet med sig bort, grönskan ur lövverket, svalkan ur bäcken. Foten kan plötsligt gå tvärs genom marken. Och ingen vet vad vinden vill oss eller varför vi kom hit en gång. Visst hör vi fåglarna i trädet men var har sången blivit av Kjell Espmark Ur ”När vägen vänder”, 1992 Behövs svenskan undrade professor Marian Radetzki i en essä i torsdagens DN. Som svar på tal sände oss författaren Kjell Espmark en dikt. Se även dagens essä på sidan 10.

Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in