Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Niklas Wahllöf: Mediernas knästående inför alla med en kolstålpanna har växlats upp

Med mediernas kritiklösa blick på restaurangmaten blir den snart bara något för rika. I ”Foodies”, som visades i påskhelgen, ställdes dock en del frågor om rimligheten i att lägga obscena summor på mat.

Det är ingen nyhet att maten i medierna väller in i våra liv likt en jätteburk bruna bönor. Som allt annat som blir ”stort i tv” spolades det journalistiska uppdraget ned i toaletten tidigt och tv-kanalerna, även public service, råkade lite så där i farten bygga kockarnas varumärken. Deras restauranger, kokböcker, knivar, grytor, viner, smakresor, stekpannor. När ställdes senast en kritisk fråga till en despotisk kändiskrögare? Vad kostar en måltid på farbrors restau­rang? Mhm, och vilka marginaler har ni då? Eller till personalen: Hur är det att jobba under den där människan?

På senare tid har dock på knäståendet för alla med en kolstålpanna ovanför en gaslåga växlats upp ett par snäpp. Vid sidan om frejdiga, folkliga så här gör du-kockar vilka knegarklassen åtminstone kunnat drömma om att plocka något tips ifrån börjar det handla om matens onåbara toppskikt. Råvaror, utrustning, restauranger som endast de groteskt rika har råd med. Mat som tillagats med lupp. Kompositioner där det tar tre minuter att få ett pepparkorn att ligga rätt.

Under påskhelgen har SVT frossat i denna lyx. Men också faktiskt ställt frågor. ”Hunger” på skärtorsdagen, dokumentären om den stockholms­ka krogen Frantzén Lindebergs jakt på en tredje stjärna i en fransk guide, handlade givetvis inte om mat, eller måltid, utan blev en angelägen berättelse om svenska krögares färd från kusinen på landet utan en enda krydda ovanpå fläkten till att för the international läckergoms out there betraktas som världsstjärna.

På påskdagen slog lyxmätaren i botten. I ett djupt motbjudande svassande för överheten, andra avsnittet av ”Danska hovrätter”, bredde den danska drottninggemålen Henrik (som egentligen heter Henri de Laborde de Monpezat) ut sig i hela sin grandiosa gestalt. På franska slottet si och så, vilket förvärvats som sommarstuga då, berättade och visade prinsen (med monogram i bild) om fantastiska rätter, råvaror, tillagning. Här kostar varje tallrik som en bil och berättarrösten droppade av överklasskättja. En sådan hyllning av regenter och välmående har inte siktats sedan ”Året med kungafamiljen”.

Därpå, efter ett uppehåll lagom långt att värma en fryst kycklingfilé i ugnen, följde dokumentären ”Foodies”. Och Jesus Kristus i himmelen som led på korset för våra synder, säger jag bara.

Effektivt, snyggt, berättade filmen om de människor, ska de väl kallas, som far jorden runt för de mest extrema matupplevelserna. Foodies. Hur de äter på extrem­restauranger och bloggar om det. Och krögarnas försök att blidka dem.

Halleluja, här ställdes frågor om det rimliga i att lägga astronomiska belopp på flygresor, chaufförer och därpå restaurangnotor i femtio­tusenkronorsklassen. Det viftades irriterat bort som ”frågeställning från Nordkorea”, men ändå. Det riktigt sorgliga i ”Foodies” var annars hur ensamma, tråkiga de tedde sig. Oftast satt de helt själva, inte sällan i stängda stela restauranger, och petade i maten. Helt tyst, torrt, tömt på liv. Det här matintresset har ingenting med passion att göra, tro inte på det dravlet, det är – likt annat maniskt katalogiserande förklätt till kulturintresse – en skalpellexakt jakt på perfektion. En av foodiesarna säger att mat borde betraktas som konst. Där satte han det vitlöks­marinerade hallonet mitt i prick på fårögonbrûléen – precis som the fine arts är restaurangmaten med mediernas imponerande blick snart förbehållen endast rika samlare. Andra får hålla till godo med affischer i fotoram. Eller en burk bruna bönor då.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.