Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Ocensurerade tonårsröster övertygar

Kim har sina gamla kompisar i Sölvesborg, men upptäcker Malmös alternativa kretsar. Patrik Lundbergs andra roman är en klassresa tur och retur.
Patrik Lundberg ”Onanisterna” Rabén & Sjögren

Det skulle kunna vara en transkriberad tjuvlyssning av något grabbgäng på ett ölhak, valfri ort i Sverige. Men nu är vi i Sölvesborg. Jag har aldrig varit där, men det känns precis som att jag sitter vid bordet intill och förfäras över dagens ungdom, deras kvinnosyn och till synes bristande ambitioner.

Det är röster från ett liv mer eller mindre i övergående som Patrik Lundberg ger utrymme, lika misogynt macho som bitande verkliga.

Kim och kompisen Simon slarvade bort gymnasiet, står i klacken på hemmalaget SGIF och läser på komvux. Deras studiekamrater består av några varslade lagerarbetare, en före detta kassörska och en gammal barndomsvän till Kim, Robin Alm. Robin blev enligt ryktet bög, men det viktiga är att han verkar tänka annorlunda och hos Kim finns en gryende längtan efter att göra detsamma. Genom Robin upptäcker Kim ny musik och följer med till Malmö och Möllan där man är vegan, läser genusvetenskap och diskuterar strukturell rasism runt middagsbordet i kollektivet.

Hemma i Sölvesborg finns en klassisk barriär av manlig känslomässig hämning vännerna emellan. De måste göra en lista av roliga ord för impotens när det känsliga ämnet kommer på tal, och samtalen förs genom sms och låtreferenser till Bright Eyes och Markus Krunegård, en generationsmarkör som gör den redan dialogdrivna prosan mer nyanserad.

”Onanisterna” handlar om att försöka ta sig någonstans, om hur musik och poesi kan ge uttryck för allt du inte visste fanns inom dig. Men framför allt är det en berättelse om människors olika villkor. När Kim väl öppnat dörren till en värld större än Sölvesborg, tycks allt gå hans väg. Men så ser han ett mönster – även de fria själarna i kollektivet uttrycker klassförakt, och många av dem är inte i närheten av den ekonomiska eller sociala utsatthet som finns i Kims omgivning. Kim stampar symboliskt sönder ett par hipsterglasögon: trångsyntheten existerar även inom den akademiska medelklassen.

Möjligen blir kontrasterna något övertydliga: den medvetna Malmöveganen kontra den lokala bråkstaken Johnny Hjärndöd representerar snarare arketyper än riktiga människor. Det finns ingen friktion i Kims ovanligt anpassningsbara sätt att ta till sig nya värderingar. Plötsligt är han feminist. Plötsligt äter han bara vegetariskt. Nog för att han är öppensinnad, men kanske är det mer en drömbild av en samtida tonåring.

Men porträttet av den ocensurerade tonåringen är sällsynt träffsäkert och Lundberg låter Kim sväva mellan de två världarna med en växande förståelse för dem båda.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.