Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-13 21:41 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/proffs-pa-att-skapa-stamning/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Proffs på att skapa stämning

Retrochict 50-tal, miserabel socialrealism eller hotfull alpmiljö. Ingenting är omöjligt för scenografen Josefin Åsberg som avslöjar hur hon hittar den rätta stämningen.

Edda Magnason sitter vid ett brunt träbord omgiven av bruna teakpaneler och dricker brunt kaffe på Konditori Valand i filmen ”Monica Z” där hon spelar titelrollen. Foten stampar takten till en tyst melodi medan hon skriver så pennan glöder. Plötsligt kan hon inte längre hålla sig utan sjunger en av Bebbe Wolgers verser rakt ut till de övriga kafégästernas stora förvåning. Det är en nyckelscen i den uppmärksammade filmen om Zetterlund som just nu drar storpublik till biosalongerna.

Scenografen som valt filmens tidstypiska miljö heter Josefin Åsberg och har även jobbat med filmer som ”Lilja 4-ever”, ”Tillsammans”, ”Pingpongkingen” samt de kommande filmerna ”Turist” av Ruben Östlund och Henrik Hellströms ”The quiet roar”.

I dag är Josefin Åsberg tillbaka i det teaktokiga 1950-talet för att unna sig en hembakad kokostopp och berätta om hur hon skapar en viss miljö på film. På Valand är inredningen intakt sedan öppnandet 1954, ett av de få ställen som inte behövde ändras vid inspelningen så när som på nya lampskärmar, konst och porslin. Åsberg själv smälter in perfekt i stram frisyr och elegant retroklänning, fattas bara annat för en person som är proffs på att skapa rätt stämning genom yttre attribut.

– Om Valand vill utveckla inredningen men ändå hålla den tids­typisk skulle jag kunna hjälpa dem, säger hon.

Josefin Åsberg gör enorm research innan hennes team av snickare, dekormålare, attributörer, rekvisitörer och assistenter sätter i gång att återskapa en viss tidsperiod och skapa en viss stämning. Hon har så mycket inspirationsmaterial att visa på sin dator att hon knappt hinner med att scrolla bland bilder från gamla nummer av Hemmets Journal och svartvita vykort från Hagfors. En enda bild bestående av filmens färgskala, från sommarblond till nattklubbssvart, sammanfattar egentligen hela handlingen i ­”Monica Z”.

– Scenografi ska förmedla en känsla och bidra till filmens helhetsintryck tillsammans med kos­tym, mask, ljud och bild. Den ska berätta om karaktärerna genom miljöerna de vistas i. Färger, former och alla små detaljer bidrar till en speciell sinnesstämning. Dålig scenografi blir det när miljöerna tar över, känns konstruerade och inte hänger ihop med vad som berättas, säger Josefin Åsberg.

Majoriteten av hennes bilder är tagna i riktiga hem hon har besökt. En tavla i Thailand hänger i luften under en garderob och en vägg i Estland är täckt av päls. Varför ser det ut just såhär? undrar hon och fortsätter visa bild efter bild tills fotograf Lars Lindqvist vill ta en bild på henne i stället.

– När jag först läser ett manus försöker jag att inte analysera för mycket. Därefter läser jag det igen, fördjupar mig och spaltar ner hur många miljöer det rör sig om – exteriört och interiört. Passar någon av dem bättre att bygga i studio eller är det bättre att hitta en befintlig plats att utgå ifrån?

Sedan börjar jakten på passande miljöer. Tillsammans med regissören och fotografen åker hon runt och undersöker tänkbara inspelningsplatser.

– Ibland är beskrivningarna kortfattade som exempelvis ”lyxig våning” eller ”trångt kök”. Inför inspelningen av ”Mammut” besökte jag ett tiotal sjukhus i USA för att kunna bygga upp vår egen version. Bilderna i Josefin Åsbergs dator har övergått från brunt och grönt 1950-tal till vita och blå alplandskap. Nypistade skidbackar fotade i ett tiotal olika vinklar följs av helikopterbilder på liftsystem som sprider ut sig som svarta spindlar i en vit evighet. Trots att igenkänningsfaktorn är hög så känns skidmiljön inte ett dugg mysig, tvärtom.

– Det är bara bra. Vi var ute efter att miljön skulle kännas just konstruerad. Som att liftsystemen gjort intrång i naturen, vilket de ju också har. Det är semester i Alperna men det är långtifrån gemytligt, säger Åsberg.

Stela hotellinredningar, lift­system och rader av perfekt ­upphängda pjäxor är några av miljöerna i Ruben Östlunds kommande film ”Turist”, om en svensk familj i franska Alperna. Inspelningen på 60 dagar är nyligen avslutad och Josefin Åsberg ser lättad ut när hon konstaterar att de hade tur med vädret den sista perioden i Syd­tyrolen.

– Vi spelade in en enda scen i sex dagar, som tur var ändrades inte vädret för mycket.

– Den franska produktionsledaren hade hand om väderleksrapporterna, så mycket hängde på henne. Under inspelningen korrigerade jag de befintliga alpmiljöerna exempelvis genom att göra snöhögarna symmetriska och ta ner en viss typ av skylt och sätta upp en annan. Den mest actionfyllda scenen spelades in långt från höga alptoppar och farofyllt väder, nämligen i Göteborg.

– När man får stöd av Film i väst så innebär det att vissa delar av filmen ska filmas i Västra Götaland, i ”Turist” skapade vi en fransk uteservering där en lavin drar över, säger hon.

Även en del av de trånga miserabla lägenheterna i ”Lilja 4-ever” byggdes upp fast denna gång i Sveriges lantliga Hollywood med stort T. Efter en inspirationsresa i estniska hem där Åsberg samlat och köpt delar av folks tapeter och prylar tillsammans med en tolk så hade hon en lastbil full av möjligheter att skapa de rätta miljöerna.

– Tolken hade med sig tio flaskor vodka att dela ut som tack för att vi fick besöka hemmen, men efter första dagen köpte jag bullar och blommor i stället. Det kändes bättre än att ställa spriten på bordet åt någon som redan var ganska berusad, berättar hon.

För internationella miljöer som i ”Monica Z” eller Lukas Moodyssons ”Mammut” basar Åsberg över flera olika team i olika länder. Hon visar bilder på sitt thailändska team som byggde bungalower nära vattnet där tsunamin farit fram. Den lyxiga vindsvåningen i filmens New York låg i själva verket också i Trollhättan, med fotofonder på Manhattan utanför fönstren. Inför inspelningen av Jens Jonssons ”Pingpongkingen” gjordes de befintliga miljöerna om för att passa in i filmens speciella förhöjda uttryck.

Josefin Åsbergs jobb är att förstärka berättelsen med hjälp av föremål och miljöer men ibland är verkligheten för fantastisk för att vara med på film. Åsberg visar en bild från Estland på en mintgrön toalett med gallonring och ett par cerise klackskor vid sidan.

– Det såg för uppställt ut för att kännas realistiskt på film.

”Turist”

Ruben Östlund (2014)

Inspelningsplatser: Franska Les Arcs, Göteborg, Åre och Sydtyrolen.

Les Arcs uppfyllde våra krav på en alpby som är konstruerad enbart för skidåkning som också ligger insprängd i naturen. Här fanns miljöer som kändes tillräckligt märkliga, en speciell stram arkitektur och ingen typisk snickarglädje eller gemytliga smågator. En 70 meter ljusslinga med epileptisk takt på belysningen är uppsatt för att störa bilden och göra den mindre vykortsaktig. Interiörerna skapades på ett stort hotell i Åre, vissa rum var för små så vi tog över de allmänna ytorna och byggde upp en del miljöer. En scen utanför en restaurang i skidbacken spelade vi in i Göteborg i juni. När en film man jobbat på har premiär sitter alla och håller utkik efter just det området man arbetat med. I en busscen såg jag till min förskräckelse att ett stolsöverdrag sitter på sniskan, förhoppningsvis är det bara jag som tänker på det.

”Monica Z”

Per Fly (2013)

Inspelningsplatser: New York, Göteborg, studio i Trollhättan och Stockholm.

Pressarkiv, gamla tidningar och bilder på Monica Zetterlund var en stor del av vår research till filmen. Vi fick fin hjälp av Klas Gustafson som skrivit boken ”Enkel vacker öm: boken om Monica Zetterlund”, han hade mycket material. Men även många människor runt Monica gav bidrag. Vi åkte till Hagfors och träffade Monicas syster och Per träffade även hennes dotter. Huset på Lidingö, som Monica köpte kontant, besökte vi. Några scener är inspelade där men interiörerna byggde vi i studio i Trollhättan, jag passade på att ändra lite i planlösningen. Det är viktigt att omgivningen stämmer överens med hur karaktären utvecklas, om hon varit borta och rest mycket så kan det inte vara färska blommor i klart vatten på bordet. Det är viktigt att en miljö känns levande, att det ser ut som att folk bor i de hem man skapar.

”Pingpongkingen”

Jens Jonsson (2008)

Inspelningsplatser: Norrland, Stockholm.

”Pingpongkingen” är inspelad i Norrland och i studio i Stockholm där vi byggde upp familjens hem. Vi valde att filmens universum skulle kännas något förhöjt och ljust i färgtonerna. Realistiskt men utformat. Vi byggde upp familjens hus interiört bland annat för att mamman skulle ha problem i sin frisörsalong med vattenledningar och kopplingar som ledde till en översvämning. Huset exteriört filmade vi i Gällivare. Jag sökte av stora delar av Norrland efter rätt platser. Drack te med samer i Abisko, bodde med 100 slädhundar utanför dörren i Poikkijärvi och kollade hundratals hus från Svappavara ner till Luleå.

”Lilja 4-ever”

Lukas Moodysson (2002)

Inspelningsplatser: Estland, studio i Trollhättan och Malmö.

Möbler, fönster, dörrar, golv, tapeter och inspirerande föremål lassades på en lastbil från Estland till Trollhättan. Rekvisitan tvättades och smutsades sedan ner igen inför inspelningen för att få till ”ren” smuts. Mycket av handlingen utspelar sig i två olika lägenheter och det ställer krav på autentiska miljöer men det var för trångt att filma i en liten befintlig lägenhet i Estland. Genom att bygga upp i studio kan man flytta väggarna och komma åt bättre, dessutom kan skådespelarna få välbehövligt miljöombyte om de som i den här filmen spelat in tunga scener. Vi besökte ett stort antal verkliga hem i Estland för att kunna återskapa verklighetstrogna miljöer. Mammans lägenhet är inredd i varmare toner i kontrast till lägenheten Lilja tvingas flytta till men också i kontrast till hur mamman upplevs.

Ålder: 39 år. Bor: Västra Frölunda. Yrke: Scenograf, produktionsdesigner, art director. Gör även ritningarna för det som ska byggas i filmstudion. Har även jobbat med: ”Nina Frisk” (2007), ”God morgon alla barn” (2005), ”Linerboard” (2006), ”Fragile” (2004), ”Kopps” (2003), ”Familjen” (2002), ”En sång för Martin” (2001), ”Tillsammans” (2000). Yrkesskada: ”Jag noterar hur det ser ut hemma hos folk. Men jag uttalar mig bara om jag blir tillfrågad om tips. Att man skulle få utsikt om man flyttade en soffa eller att det skulle förenkla att flytta ner kopparna de använder mest från tredje hyllan i köksskåpen.”

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt