Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-14 20:49 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/rejalt-realistisk-tradition-astmasjuke-eddie-haller-dramatiken-vid-liv/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Rejält realistisk tradition. Astmasjuke Eddie håller dramatiken vid liv

Viveca Sundvall

En barkbåt till Eddie

Raben & Sjögren

+++

I EDDIE-gestalten har Viveca Sundvall funnit en fin liten hjälte - klok och dyster i växlande portioner. Psykologiskt sett är han inte alldeles olik Maria Gripes Elvis. Medan Elvis riskerade att gå under i trycket av den sammanhållna, sjuka familjen, är Eddies problem det rakt motsatta: han slits nästan sönder i den sköra vardagen hos en sönderslagen familj. Denna blöder ännu i obearbetad saknad efter en mor. Hon har försvunnit dubbelt genom att först överge familjen och sedan försvinna in i långvården efter en trafikolycka.

Familjens kvinnliga aspekt är således borta och därmed den sammanhållande kraften i familjelivet och den osynliggjorda omsorgen om hemmet, maten, trivseln och ordningen. Detta oläkta tomrum är själva utgångspunkten för den bristsituation som utmålas: fadern smiter från vuxenrollen genom att fysiskt och psykiskt ständigt lämna sina pojkar ensamma. Långa körningar med långtradaren håller honom borta dagar i sträck, när han någon gång är hemma spelar han ett destruktivt spel kring öl och sprit.

Sundvall har etablerat en omisskännlig västsvensk och göteborgsk värld runt en samling barn som fungerar ömsom som huvudpersoner, ömsom som bipersoner i olika böcker. De båda hittills utkomna böckerna om Eddie är på samma gång psykologiska skildringar av den lille ängslige Eddie och en sorts kollektivromaner som bygger vidare på världen runt storebror Anders och klasskamraten Mimmi. Dubbelgreppet upprätthålls genom att Sundvall använder sig av en allvetande berättare som fritt växlar mellan olika personers synvinklar.

Den första Eddieboken som kom förra året, "Eddie och Maxon Jaxon" hade ännu en ljus grundton. I årets bok, En barkbåt till Eddie, är problemen i det lilla huset i skogen akuta. Pappan tycks vara allvarligt på glid in i alkoholismen och boken kretsar huvudsakligast kring pojkarnas utsatthet. Eddies plötsligt uppblossande, mycket allvarliga pälsdjursallergi passerar utan uppmärksamhet och kostar honom nära nog livet i ett plågsamt och ensamt astmaanfall.

Storebror som - trots att han ännu är i lågstadieåldern - har axlat en vuxenroll inser slutligen det allvarliga i situationen. Precis som i många barns dagdrömmar lyckas Eddie genom sin sjukdom dra pappans omtanke till sig och till och med "omvända" honom till ett skötsammare liv. I dessa avsnitt balanserar Sundvall stundom på väl slak lina, men hon lyckas i stort sett hålla dramatiken vid liv trots det nästan lättvindigt ljusa slutet.

Sundvall skriver i en rejält realistisk tradition som känns mycket svensk. Språket signalerar inte bara tydlig lokalfärg med sitt tydliga göteborgska tonfall, utan även aktuell - eller nyss aktuell - tidsfärg i uttryck som "det är mycket nu".

Den detaljerade och starkt positiva skildringen av behandlingen av astmasjuka barn vid Östra sjukhuset är en av bokens bruksaspekter. Den talar starkt till pedagogen inom varje förälder, men innebär i sin tydlighet samtidigt ett konstnärligt risktagande. Den är så nära förknippad med den optimistiska skildringen av faderns omvändelse att man smått väntar sig att rejäla syster Klara gifter sig med pappa Lennart.

Men Viveca Sundvall balanserar skickligt här, trots allt, och inordnar sig allt tydligare i en livskraftig svensk, problemrealistisk tradition från 1960-talet och framåt. Förutom till Elvis kan Eddie-böckerna nämligen i just dessa aspekter räkna nära släktskap till andra starka hjältar från samma tid, Pelle Jansson hos Hans Peterson och flera barn hos Rose Lagercrantz. På detta psykologiskt realistiska plan bidrar ett dussintal, mjukt svartvita illustrationer av Eva Eriksson till miljö- och personkaraktäristik: den torftiga miljön och Eddies magra och litet brinnande gestalt får här sitt precisa uttryck.

ULLA RHEDIN

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt