Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 05:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/roy-andersson-sa-funkar-han/

Kultur

Roy Andersson – så funkar han

På onsdag är det premiär för Roy Anderssons Guldlejonbelönade ”En duva satt på en gren och funderade på tillvaron”, som sätter punkt för trilogin med ”Sånger från andra våningen” och ”Du levande”. På söndag tilldelas han årets Visionary award på Stockholms filmfestival. Här är den excentriske filmskaparen bit för bit… STILIKONEN Roy Anderssons första stora filmupplevelse var ”Barnen från Frostmofjället” (1945). Han är också präglad av europeiska klassiker från den europeiska efterkrigstidsfilmen: Vittorio De Sicas neorealistiska ”Cykeltjuven”, Bo Widerbergs ”Kvarteret Korpen”, Luis Buñuel, franska nya vågen samt ryska och andra öststatsklassiker från 60-talet. Sedan decennier tillbaka har han dock jobbat övertid för att sopa igen alla spår till filmhistorien. Hans storylösa filmuniversum liknar absolut inget annat. Han är en originell svensk surrealist i världsklass som Hollywood Reporter nyligen kallade ”stilistisk perfektionist”. För The Guardian bekände Roy att det är han som är duvan och tänker på existensen. SKRATTMASKINEN Roy är en rolig fan. Hans tragikomiska filmer har kallats alltifrån ”slapstick Bergman” till ”en ­korsning mellan Monty Python och Samuel Beckett”. Tillvaron är absurd och humorn är det främsta verktyget i Roy Anderssons överlevnads­kit som använder alltifrån Charlie­ Chaplin till Luis Buñuel. ”En duva...” hålls samman av två kantstötta skämtprylsförsäljare­ som inspirerats­ av regissörens sorglustiga barndoms­idoler Helan och Halvan. Bakom deras maniskt återkommande säljfras ”Vi vill hjälpa folk att ha roligt” kan man höra regissörens egen röst – naturligtvis med sitt karaktäristiskt skrockande stacattoskratt: He-he-he-he-he-he... SUPERPERFEKTIONISTEN Vad är det för fel med perfektion? Roy Andersson hatar slarv och är lika ambitiös som en 3-stjärnig sushikock i Tokyo. Tålmodigheten har gett honom ett världsrykte som filmvärldens Pedant Nr 1 – som får sengångare som Stanley Kubrick och Terrence Malick att framstå som slarviga slashasar. Anderssons personrekord i antal omtagningar för en scen är 118 i en reklamfilm för ketchup. En av scenerna i ”En duva...” togs om över 80 gånger innan han blev nöjd. Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden. STUDIORÄVEN Studio 24 är Röda Roys trojanska häst mitt i överklassens Östermalm. Ett gigantiskt pojkrum där regissören kan bygga sina säregna världar – skyddad från röriga danska dogmaregler, skakiga handkameror, befintligt ljus och spontana improvisationer. För en notorisk kontrollfreak som aldrig lämnar något åt slumpen är borta aldrig bra. Så gott som alla trilogins scener är uppbyggda och inspelade hemma i Studio 24. Enda utflykten i ”En duva...” var till Sundbyberg för en elva minuter lång tagning där Karl XII och hans karoliner tar en vätskepaus på en 50-talsbar på vägen till Poltava. En magnifikt spektakulär scen med mängder av hästar och statister som kostade två miljoner kronor. STILLEBENMÅLAREN Klipp är bara till för amatörer. Roy Andersson är en högprofilerad ambassadör för ”den komplexa bilden”, en idé som bygger på att man kan skildra en händelse i en och samma bild. När inspirationen från neorealismens enkla bildmontage sinade vände sig Andersson till konsthistorien. Varje scen i hans 2000-talstrilogi är som rörliga mänskliga stilleben med stela figurer i minutiöst komponerade kulisser. Hans dröm är att filmkonsten ska bli lika intressant att titta på som en målning av personliga favoriter som Francisco de Goya, Pieter Bruegel, Henri Matisse, Vincent van Gogh, Rembrandt, ryska 20-talsformalister eller tyska mellankrigsmålare som Otto Dix och George Grosz. SAMHÄLLSKRITIKERN Ingmar Bergman varnade honom för att göra politiska filmer, men potatishandlarsonen från Göteborg ville inte riktigt lyssna. Som den svenska konstfilmens egen ”Weiron i ottan” sluggar Roy vilt mot överklassen, monarkin, giriga storföretag, fascism, kolonialism, djurplågeri, folkmord, miljöförstöring. Han trilogi är som en storslagen svanesång över ett sargat folkhem, brist på solidaritet och en socialdemokrati som rört sig mot mitten. Och i bakgrunden ruvar apokalypsen från bombplanen som sveper in i ”Du levande” till vita kolonisatörer som eldar ihjäl svarta slavar i en mässingscylinder med texten ”Boliden” i ”En duva...”. SKALD-WANNABEN Som ung ville Roy Andersson egentligen bli författare. Vid sjuttioplus är han äntligen redo för sin debutroman – en satirisk skildring av mineraljakt som travesterar ”Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige”. Arbetstiteln? ”Jag fattar ingenting”. Annars är han en inbiten klassikernörd som ­slukat den manliga litteraturkanonen med hull och hår: från Miguel de Cervantes pikareskroman ”Don Quijote” till Louis-Ferdinand Célines misantropiska ”Resa till nattens ände”, däremellan Anton Tjechov, Bertolt Brecht, Fjodor Dostojevskij, Gustave Flaubert, Stig Dagerman, Hjalmar Söderberg, Albert Camus och Honoré de Balzac. ”Du levande” bygger på ett Goethecitat, ”Sånger från andra våningen” lånar friskt från peruanska poeten César Vallejo – ”älskade vare de som sätter sig...”
Detta är en låst artikel. Logga in som prenumerant för att fortsätta läsa. Logga in