Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Sorgeskildring. Långt bort från staden kan återhämtningen börja

Mia Öström

”Vakuum”

Gilla böcker

Den klassiska bildningsresans roman skildrar hur en ung människa lämnar föräldrarna på landet för att söka lyckan i storstaden. Genren har sitt ursprung i romantikens tro på individens möjligheter att mogna med erfarenhetens hjälp. Erfarenheterna görs bäst i stadens skiftande miljöer.

En lika vanlig resa i modern litteratur går dock i motsatt riktning. När den urbana vardagen sugit musten ur människan är det till ett lugnare liv på landet som hon längtar. Från Henry David Thoreaus civilisationskritiska ”Walden” (1854) till Martina Haags skilsmässobok ”Det är något som inte stämmer” (2016) har kvinnor och män sökt sig till naturen i jakt på lindring och lycka.

I Mia Öströms ungdomsroman ”Vakuum” är det till en stuga i fjällen som huvudpersonen Jonna åker, för att försöka förstå varför hennes bror Johan tog livet av sig. ”Vakuum” är ingen bildningsroman men väl en skildring av utveckling. Handlingen kretsar kring Jonnas sorgeprocess och resa till familjens hus ”ute i obygden”, där Johan tillbringade sina sista somrar i livet. Landsbygden kontrasteras till det vinstdrivna stadslivet. Luften är friskare och mödrarna mer närvarande. En grannes mamma beskrivs som ”ett väldigt berg eller ett stort träd med långa rötter”.

Öström debuterade som ungdomsboksförfattare med ”Skugg­tsommar” 2015, en spökhistoria i skärgårdsmiljö. Det vackra, klara språket från debuten går igen i ”Vakuum”, som är fylld av oväntade liknelser. Döden beskrivs till exempel som ett inverterat växande, som att: ”Allt bara försvinner lite i taget. Som om små bitar av mig gnuggas bort och ramlar av.” Det har kommit relativt många ungdomsböcker på tema självmord och död de senaste åren. Öströms tillhör i mina ögon en av de starkaste. Och hemskaste, jag grät mig igenom den. Gestaltningen av den speciella sorg som döda ungdomar lämnar efter sig är lysande. Allt finns där: längtan, vanmakten, ilskan och främlingskapet inför andra, icke drabbade. Öström hade dock vunnit på att nyansera bilden av lantlivet något. I dag sitter ju föräldrar med näsorna i telefonen på såväl torg som stugbacke.