Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

”Statsministern måste ta rasismen på större allvar”

Den gängse svenska diskussionen om rasism är ganska tömd på maktanalys men det finns ändå en implicit förståelse att det spelar roll vem som talar om en rasialiserad grupp. Det innebär att vita aktörer inte kan göra eller säga vad som helst i relation till icke-vita och i det läget kommer fenomenet inbäddade informanter att spela en viktig roll för att upprätthålla den rådande ordningen.

Inbäddade informanter är personer ur den marginaliserade gruppen som är ekon för utsagor, som den dominerande gruppen inte kan framhålla på grund av risken att framstå som förtryckande.

Tebogo Monnakgotla spelar rollen som inbäddad informant när hon i DN Kultur (24/4) polemiserar mot Afrosvenskarnas riksförbund för att vi valt att protestera mot det som internationellt betraktas som en rasistisk skandal då kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth på Moderna museet glatt högg in i en tårta föreställande en rasistisk karikatyr av en svart kvinna.

Att läsa Monnakgotla känns som att kliva in i en uppochnervänd värld där afrosvenskar som påtalar en rasism som har chockerat hela världen blir till Onkel Toms. Och där den svarta man som iförd ”blackface” låter sig bakas in i en tårta för vita svenskars beskådande blir till något slags Malcolm X.

Monnakgotlas korta inlägg ger utrymme för många märkligheter: En händelse som upprör en hel värld vill hon reducera till att bara handla om Afrosvenskarnas riksförbund. I strid med bilder som kablats ut i världens medier menar hon att publiken på Moderna museet inte alls var genomgående vit och stö­der sig underligt nog på bilder som inte visar publiken. Monnakgotla lyckas inte ens hålla sig till en konsekvent linje.

Till en början ska själva poängen med Lindes verk ha varit att den samlade vita publiken ska ha känt obehag, men senare menar hon att blackfacemålningar bör tas fram i ljuset och skrattas åt – som faktiskt skedde på Moderna museet. Problemet här är Monnakgotlas fullständiga historielöshet då poängen med ”blackfaces” från början alltid har varit att vita människor ska skratta åt dem och det är det som gör fenomenet rasistiskt då och i dag.

Jag kan bara spekulera kring hur lite kontakt Monnakgotla har med andra afrosvenskar men hon är hopplöst bortkopplad från den afrosvenska opinionen om hon tror att det finns ett utbrett stöd för Lindes konstverk. Och för vem blir vi egentligen Onkel Toms när vi motsätter oss att svarta kroppar framställs i tårtor med ”blackface” och sedan stympas? Kanske av den för Monnakgotla tänkta vita blick som får gälla för alltings universella måttstock. Men Afrosvenskarnas riksförbund gör inte sina bedömningar på sådana grunder utan måste företräda våra medlemmar som har andra måttstockar och faktiskt annan fokus.

För oss har det här aldrig handlat om Makode Linde då vår fokus är på kultur­ministern och vi vill se att hon tar sitt ansvar för det inträffade genom att avgå.

Vi vill också att statsministern som bekvämt hållit sig på avstånd från den här frågan visar att han tar den institutionaliserade rasism som händelsen ger uttryck för på större allvar.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.