Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 15:38 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/stilrent-och-sofistikerat-om-ett-telefonsamtal/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Stilrent och sofistikerat om ett telefonsamtal

”Vox Humana”

Av Jean Cocteau

Regi: Ivo van Hove. Scenografi/ljus: Jan Versweyveld. I rollen: Halina Reijn. Scen: Elverket, Dramaten, Stockholm. Speltid: ca 1 tim.

Det må vara Bergman som firas på Dramatens festival. Men belgiske stjärnregissören Ivo van Hoves iscensättning av Jean Cocteaus ”Vox Humana” bär med sig oväntade spår av en annan filmgigant: Alfred Hitchcock.

Monologen, som hade urpremiär 1930, knäfaller för publikens ­voyeuristiska drag. Här sitter vi i drygt en timme, utanför fönstret till en lägenhet av skolådemodell och tjuvlyssnar på en kvinna som talar i telefon med sin före detta älskare.

Miss Lonelyhearts i ”Fönstret mot gården”, någon? Kvinnan vars ensamhet vi betraktar utifrån och vars livssorg vi formligen snaskar i oss?

Det hade varit roligt att skriva att Cocteaus klassiker inte har åldrats en dag, att telefonsamtalet – där vi bara hör den ena partens röst – fungerar lika väl i dag som metafor över den mänskliga existensens ensamhet som för snart 90 år sedan. Det är tveksamt så här i Iphonetider där kommunikationen decimerats ännu ett snäpp, till sms, tweets och statusuppdateringar.

I van Hoves händer blir visserligen ”Vox Humana” en både stilren och sofistikerad föreställning där inte minst ljudet fyller en central funktion. Kvinnans röst är liksom instängd bakom fönsterglaset och filtrerad genom en lur, så att den får telefonröstens vassa kanter och distanserade drag.

Ändå blir iscensättningen, som förlägger monologen till vår omedelbara samtid, efter hand förvånansvärt statisk, nästan sövande, i sin visuella slickhet. Regiidén är så genomtänkt och oklanderlig och smakfull att det är som att titta på ett designföremål. Till och med när kvinnan kräks över golvet.

Halina Reijn är dock makalös i den enda rollen. Hon låter sin rolltolkning spänna över hela skådespelarregistret, från bubblig förväntan till nattsvärta. Och framför allt: hon lyssnar verkligen på telefonrösten i andra änden. Att förmedla den illusionen är ett mäster­stycke i sig.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt