Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-19 21:58 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/stina-zethraeus-popcornpappa-ute-poolparty-inne/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Stina Zethraeus. Popcornpappa ute - poolparty inne

Ska ni ha något event på kalaset

frågade en av mina bekanta. Att det var en vänlig fråga ställd med anledning av mitt barns annalkande födelsedagsfirande fick mig att anta en oförstående och något ansträngd min. Men jag hade hört rätt. Det var inte ett spörsmål om någon planerad marknadsföringskampanj eller pr-jippo.

Barnkalas är tydligen inte längre en fråga om trivialiteter som saft, glass och fiskdamm i hemmets lugna vrå. Ambitionen att knåda ihop en gräddtårta och erbjuda hela havet stormar eller kurragömma tycks inte vara tillräckligt för att man ska tilldelas en stjärna på födelsedagskalasens himmel år 2002. Nej, dagens celebrerande barn och deras gäster förväntas få en upplevelse. Och då räcker det inte med en vardagsklädd pappa som poppar popcorn i kockmössa, vilket gjorde succé hemma i vårt radhusområde på sjuttiotalet. Sådana urtidsfigurer gör sig numera icke besvär. Det fordras något mer, något större, någonting professionellt ...

Har man svårt med uppfinningsrikedomen finns det alltid tips att få från någon av de cirka 1 800 träffar som sökordet "barnkalas" ger på webben. Varför inte välja en inhyrd häst, poolparty på den lokala simhallen, bowlingkalas inklusive pizzabitar och godis eller kanske ett ståndsmässigt "Barnens gästabud" på något slott ...

Själv har jag fnyst lite förnumstigt åt de föräldrar som bland annat på grund av tidsbrist tagit det "kommersiella snedsteget" och låtit barnen kalasa på McDonald´s med ballonger och hamburgare i en bollhavshörna. Men plötsligt är situationen omvänd. Det är vi som inte erbjuder en specifik upplevelse för de små liven som inte anses bry oss tillräckligt mycket om dem.

Visst kan det vara skönt att slippa få hemmet invaderat av en förskolemobb som inte lyssnar på ordet stopp! Och kanske är det praktiskt, åtminstone för dem som anammat de senaste årens blonda interiörer, att leverera barnen till ett museum där erfarna pedagoger visar runt och bjuder på saft och tårta i oöm verkstadsmiljö. På så sätt blir man ju dessutom lyckligt befriad från ansvaret om kalaset skulle misslyckas - det går ju alltid att skylla på personalen!

Eftersom det definitivt inte längre räcker att öppna hemmet för barnens kompisar och lita på deras egen förmåga till lek och underhållning gäller det i stället nu att jaga evenemang, gärna någonting utöver det vanliga. I en av Stockholms bättre bemedlade förorter bräcker föräldrarna till exempel varandra i att bjuda hem hippa artister till sin villa som kan underhålla de små, eftersom barnen tydligen inte anses kunna roa sig själva.

Så jag har insett att jag måste tänka om inför kommande bjudningar. Inte ska vi klampa runt vår 150-kronorsgran i vardagsrummet. Nej, årets julgransplundring blir på det stora varuhuset. Vi ska dansa kring den nedsänkta julgranen, äta fin konfekt och låta barnen välja presenter från leksaksavdelningen före hemfärden från stans helikopterplatta. Det blir ett alldeles lagom event ... tror jag

Stina Zethraeus

är kritiker och museipedagog

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt