Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Svensk succé. Lill-Babs & Co i en tidsresa till ­schlagerns guld­ålder.

BÖCKER
Hans Olofsson
och Leif Aulin
”Stora schlagerboken.
De svenska sångerskorna 1954–1969, volym I och II”
Premium publishing

Omslagsflicka på ettan är Lill-Babs, på tvåan Siw Malmkvist. Två drottningar från en tid när få talade om ett svenskt musikunder, men där svensk schlagermusik – och framför allt svenska schlagersångerskor – hade en rätt hygglig ställning på kontinenten, i synnerhet i Västtyskland. Siw Malmkvists diskografi är rent svindlande lång, med utgåvor i tio länder.

Det är också just sångerskorna från denna era – här kallad den svenska schlagerns guldålder – vars skivor har blivit samlarobjekt, med efterfrågan även utanför Sveriges gränser. Lasse Lönndahl och Östen Warnerbring i all ära, men den svenska schlager som det har fortsatt att vibrera kring, den är kvinnornas.

Nu har boken som manifesterar detta kommit. Eller böckerna, för att vara exakt. Mängden av material blev för stor för en enda volym, trots att Premium publishing är bokförlaget som nästan enbart ger ut ofattbart faktatäta, musikhistoriska tegel­stenar med en densitet nära bly.

Man kan också se det som en fortsättning. Redan 1995 kom ”Stora popboken”, som med stor hängivenhet katalogiserade vartenda svenskt popband som över huvud taget gav ut en skiva under åren 1954 till 1969. Samma Hans Olofsson som låg bakom den är nu en av två upphovsmän till ”Stora schlagerboken”, och tio års arbete ligger bakom.

Föga förvånande är det två imponerande volymer, som trots sina avgränsningar i tid och genre präglas av en fascinerande spretighet. Eller, vem tänker på Bibi Andersson och Grynet Molvig i just det här sammanhanget?

Texterna om de olika artisterna varvar småputtrigt kåserande med torrt musiklexikaliska noteringar, det är knappast deras förtjänst att det står en tung doft av svunnen tid kring snart sagt varje uppslag. Däre­mot kan de enklaste basfakta rymma en tidsresa. Låttitlar som ”Ingen tvist om twist” och ”På namns­dagen så vill jag ha en Beatle” ger en aning om en tid som var så orädd för klämmig hurtighet att det ter sig rent exotiskt, och man kan knappast föreställa sig att tre kända svensktoppssångerskor i dag skulle kunna bilda en trio under namnet Snopporna (som Ann-Louise Hanson, Anna-Lena Löfgren och Siw Malmkvist gjorde).

Men framför allt är det bilderna. Alla oräkneliga singel-, ep- och lp-omslag med tidstypisk layout. Samt pressbilder, tidningsklipp, idolkort och så vidare, som tydligt visar att detta var dåtidens Robyn och ­Carola.

En del ter sig också märkligt oförändrat, som att Victoria Silvstedt och systrarna Graaf hade en föregångare i pinupsaxofonisten Ingela Brander. Och nog höjer man på ett ögonbryn inför Anita Lindbloms toplessomslag för Se 1965.

När man har bläddrat en stund börjar det hela dock att kännas besvärande tyst. Man vill ju höra alla dessa hel- och halvglömda röster också.

En lösning är på väg – i slutet av februari kommer den ackompanjerande ”Stora schlagerboxen” med en låt var från hundra av sångerskorna, på fyra cd.

Nils Hansson

nils.hansson@dn.se