Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Sverker Sörlin: Så kan humanioran rädda världen

Under detta årtionde har humaniora fått en ny hetta. I flera länder (Storbritannien, Danmark) görs stora nedskärningar under nyliberala paroller. I USA är National endowment for the humanities (NEH) ständigt nedläggningshotat – av abort­motståndare och klimatförnekare. Trumpadministrationen vägleds inte precis av humaniora (inte ­heller av humanitet). 

En annan tendens är att humanistisk kunskap tvärtom anses alltmer angelägen. Humaniora kan inte avvaras om FN:s 17 hållbarhetsmål ska kunna nås. En omställning till fossilfria samhällen kan inte ske utan en förmåga att föreställa sig samhällsomvandlingen, vad den nederländske historikern Johan Schot kallat ”den historiska inlevelsen”. 

Under detta årtionde har också en gammal schablon eroderat: den om humaniora som världsfrånvänt. Vid en internationell konferens om dessa ting i Köpenhamn nyligen hörde jag arkeologen Michael Shanks vid Stanford tala om sitt samarbete med bilindustrin (Tesla). Nyttigt för dem som tvivlar på att humanistisk kunskap har betydelse – ända in i styrelserummen och designlabben. 

Danska Humanomics center har specialiserat sig på att undersöka den humanistiska kunskapens samhällspåverkan och presenterade en ny studie som visade hur anlitade humanister i Danmark är. Under det senaste året (2017) har hela 90 procent av de danska forskarna inom 23 områden – från antropologi till teologi – deltagit i någon form av samhällskontakter, utöver ordinarie undervisning och forskning. 51 procent av forskarna har haft kontakter med tryckta medier. Hela 35 procent har medverkat i böcker för en bredare bokmarknad. Bloggar och sociala medier engagerar 45 procent. 

Olika ämnen har olika förmedlingsstilar. Böcker passar bra för litteraturvetenskap, sociala medier för medieämnena. Konstämnena är huvudsakligen aktiva i de etablerade massmedierna. Men huvudresultatet är att alla de 23 ämnena – av vilka några i Sverige brukar räknas till samhällsvetenskap – är aktiva inom samtliga förmedlingsområden, men med olika tyngdpunkter. 

Undersökningen visar också vilka partner eller uppdragsgivare humanister samarbetar med (uppdragsforskning, konsultverksamhet, rådgivning etcetera), vilket alltså avser en djupare form av samverkan. Utbildning och hälsa ligger i topp, med dessa ­områden samarbetar 47 procent av de danska forskarna. Närmast följer myndigheter (46 procent), intresse­organisationer (34 ­procent), kulturinstitutioner, religiösa institutioner, samfund och kyrkor, massmedier (alla omkring 25 procent). Många forskare samarbetar således med flera partners. 

Variationerna mellan ämnena är stora. Arkeologi och konstämnen har omfattande samarbeten med museerna. Klassiska språk (latin, grekiska) och litteraturvetenskap har svagare samverkan; de saknar exempelvis helt kontakt med den politiska nivån (ministerier). 

Allt detta sker utan särskilda incita­ment. Danmark har som många länder numera ett system som belönar publiceringar ekonomiskt (pengarna går till universiteten), men där räknas bara bidrag i fack­tidskrifter och internationella akademiska bokserier. Drivkraften att samverka med samhället finns ändå. Troligen är nyttan ömse­sidig. Ändå är den inte alltid varken synliggjord eller erkänd.

Humanonomics med sina dynamiska ledare, filosoferna David Budtz Pedersen och Fredrik Stjernfeldt, kommer framöver att gå vidare med mer djupgående undersökningar av samarbetena. Hur går kunskapsöverföringen till i detalj? Hur befolkas kommittéer och utredningar?

Detta är viktigt arbete. Ytterst har det att göra med frågan om vilken expertis ett samhälle anser sig behöva. Vilket tänkande blir hegemoniskt under olika perioder och varför? Hur förnyas expertis över tid?

Det är centrala frågor, inte minst för den som vill åstadkomma den nu så akuta samhällsomställningen. Att skogar brinner, boskap nödslaktas och förortens bilar brinner är inte bara tråkiga överraskningar. De beror också på svagt tänkande, klen inlevelseförmåga, dålig planering. Ytterst är ansvaret för vilka kunskapsbaser vi främjar politiskt. Och behovet av ansvarstagande är inte mindre akut i Sverige än i Danmark.