Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 01:03 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/kultur/tontraff-som-bar-hela-vagen/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Tonträff som bär hela vägen

Jag ska villigt erkänna att jag hade mina farhågor. De blev inte mindre av att premiären sköts upp två gånger på grund av en krasslig Kikki Danielsson. När den nu är avklarad kan jag konstatera att mina onda aningar kom på skam. ”Kikkiland” av Dennisduon Magnusson (manus) och Sandin (regi) är ett vågstycke som inte liknar mycket i svensk teater, men har en tonträff som bär hela vägen.

Det finns inget värre än när den förment fina konsten gör sig gemen för att locka vanligt folk till sina salonger. Men ”Kikkiland” förställer sig inte. Snarare försöker sig föreställningen på något som påminner om vad en tredje Dennis, nämligen Potter, gjorde i mästerliga tv-dramat ”Pennies from heaven” (1978). Den handlar om en kringresande notförsäljare som då och då lämnar sin trista vardag och sjungande tar steget in i sina sångers drömvärld. Också Magnusson & Sandin utforskar populärkulturens existentiella klangbottnar. När Kikkis fans lyssnar på hennes låtar passerar deras liv revy, både hur det blev och hur det inte blev.

Det har naturligtvis sin betydelse att idolen själv står på scen. Till synes lugn och säker fäller hon sina fåtaliga, vänliga repliker och framför ett antal av sina hittar tillsammans med kapellmästaren Sören ”Sulo” Karlsson och Backateaterns musiker. Det låter bra.

Storyn uppfyller alla urbana fördomar om hur det går till bland det vita slöddret i landsorten. I den lilla orten Sandared bor arbetslösa Tina, lysande gestaltad av Lisa Lindgren. Där bor också hennes två barn – snart 15-åriga Trixie (Elin Skarin) och 27-årige PO (Hampus Hallberg) – och kille, den diaboliske svartbyggaren Devellin (Göran Ragnerstam).

Hemmet flödar över av sex & drugs & Kikki Danielsson. Man laddar nämligen för att Kikki med band om några timmar ska spela på ortens festplats. I grannhuset bor Tinas pappa (Stig Engström) och hans nya hustru (Christel Körner), som hatar Tina och intrigerar för att ta över hennes hus. Styvmoderns dotter (Carina M Johansson) är barnlös skolbibliotekarie som avskyr sitt inrutade liv med sin mesige och obildade man (Fredrik Evers).

Trots det melodramatiska upplägget och de grälla färgerna är karaktärerna inte entydiga och handlingen inte bara transportsträcka. Liksom en Kikkilåt påminner ”Kikkiland” om att livet går upp och ned, men ta det tillvara, ty det är det enda liv du har.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt