Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Ulf Danielsson: Varierad ­läsning ger bäst ­resultat

Ja, jag har läst dem alla tre, ”­Gödel Escher Bach”, ”Longitud” och ”Fermats gåta”. Böckerna som den faktaälskande naturvetaren slukar medan hen kastar en trist och misstänksam blick på Jonas Thente när han berättar om alla romaner han läst (DN 2/9).

Men jag läser också ”Bergtagen” vart femtonde år – det har hittills hunnit bli tre gånger, är snart igenom ”På spaning...” och laddar för att läsa ”Sagan om ringen” för tolfte gången. Dan Brown tröttnade jag på efter andra boken. Det är möjligt att jag har läst fler faktaböcker än vad Thente gjort – åtminstone om ­naturvetenskap, men kanske inte om litteraturvetenskap – och jag gissar att jag inte hunnit klämma riktigt lika många romaner.

Den trista blick som Thente fruktar har också en motsvarighet på andra sidan av den rågång som han vill dra mellan de två kulturerna. En flackande blick som åtföljd av en gäspning gör klart att vilka fåglar som sjunger i skogen under skogspromenaden, eller hur det gick till när universum skapades, knappast är värt att ägna en tanke.

En del finner det behändigt att begränsa sin nyfikenhet till ett litet och tryggt område där de kan skapa sin identitet. Andra låter den okuvad vandra fritt. Jag tror nog naturvetare och litteratörer – var det så Thente benämnde dem? – är som folk är mest: olika. Måntro kan det vara så att Thente har mer gemensamt med dem han gäspar åt – om han nu är en sådan som gäspar – än vad han tror?

Hans text är ju trots all paradoxal. Han pekar på hur de som omfattar hans intresse för skönlitteraturen, och samtidigt avstår från det han hävdar hör naturvetarna till, inte alls lyckats ta till sig allt det som nu drabbar världen. Han fruktar att de trots skönlitteraturens påstådda kraft faktiskt är mindre skickade att inse vad som händer. Kan förklaringen vara så enkel som jag tror? Nog måste Thente ändå se den?

Kan det alltså vara så att det allra bästa sättet att nå de insikter som krävs är att varva skönlitteraturen med nyfikenhet på det universum på gott och på ont, och vare sig vi vill det eller ej, vi trots allt befinner oss i? Genom att låta sig inspireras av en alldeles verklig värld som i sin oerhörda och gåtfulla mångfald knappast kan fångas i begreppet fakta blir det nog aningen lättare att svinga sig upp till tankens högre höjder. Kan det till och med vara så att det bästa resultatet uppnås om man läser Dava Sobels ”Longitud” och Umberto Ecos ”Gårdagens ö ”parallellt?

Jag föreslår ett ömsesidigt löfte. Om Thente inte viker undan för den trista blicken, skall jag göra mitt bästa att råda bot på gäspningarna.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.