Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Vad betyder en talande tystnad?

Språkforskningen ägnar sig i allt högre grad åt så kallat icke-verbalt språk: gester, miner, ögonrörelser med mera. Något som faller lite mellan det verbala och det icke-verbala språket är tystnaden.

Om tystnaden är mycket kort och uppstår emellan – eller mitt i – orden i ett samtal, benämns den ofta paus. Då är den en tydlig del av språket. En längre tystnad är mer svårplacerad. I telefon bryts den ibland med ett Hallå? Är du kvar? Om en fråga eller en hälsning besvaras med ihållande tystnad, så kan den tystnaden vara ytterst talande.

Problemet med tystnader är att man inte kan vara säker på vad den som är tyst egentligen tänker. Ofta försöker man tolka den tystas tankar, och då kan man hamna rejält snett. Människor är troligen rätt kassa på tankeläsning. ”Den som tiger samtycker”, brukar man säga, men alla vet väl att det inte måste vara sant. Den som är tyst kan lika gärna tycka något helt annat, vara likgiltig eller bara fundera på vad den ska äta till middag.

I år har yttrandefrihet diskuterats intensivt, med anledning av att det är 250 år sedan tryckfrihetsförordningen infördes i Sverige. I ett antal heta debatter har man också tvistat om var gränsen för yttrandefriheten går. Får man verkligen yttra vad som helst?

Ordet tystnadskultur har också ökat markant de senaste åren. Det är negativt laddat, och kan gälla en avgränsad krets: ”Teatern har en tystnadskultur kring trakasserier”, ”Journalistkåren berättar om tystnadskultur på grund av hot och hat.” Tystnadskulturen kan också omfatta en ort eller, ibland, ett helt land: ”Det råder en osund tystnadskultur på ön”, ”den svenska tystnadskulturen”.

Ordet tystnadskultur förekommer tillsammans med ord som korruption, övergrepp, alkoholism, missförhållanden – ord som står för mycket känsliga ämnen. På grund av grupptryck och, framför allt, rädsla, får dessa ämnen inte dryftas språkligt inom en kulturell sfär. Tystnaden kan då betecknas som ett eget språk, men att tolka tystnaden är lika svårt som alltid.

Den som brukar sin lagstadgade yttrandefrihet kan bemötas med medhåll eller motargument – och därmed kanske justera sin egen världsbild.

Men var går egentligen gränsen för tystnadsfriheten?