Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Kultur

Våldsam kolonialism. ”Kartor” ger en förlegad och förvrängd världsåskådning

Aleksandra Mizielinska och Daniel Mizielinski ”Kartor” Övers. Gunnar Palmgren Alfabeta

Man kan lära sig mycket av illustrerade kartböcker. I min sönderälskade ”Gyllene bok om vår jord” från 50-talet lärde jag mig att det bara bor djur i Afrika söder om ekvatorn. Det var förstås inte sant och det är fult att lura barn. Samtidigt innehöll den lögnen en sanning om världens maktfördelning som det är viktigt att lära sig. Men när?

Om det handlade debatten om ”Tintin i Kongo”. Det var ingen som ville bränna böcker, men många som inte ville att barn skulle ut­sättas för rasistiska bilder och berättelser. Världens våldsamma historia har lämnat oss ett arv som vi aktivt måste förhålla oss till, i synnerhet när det gäller barnlitteraturen.

Därför skulle jag ha önskat att ”Kartor” av Aleksandra Mizielinska och Daniel Mizielinski hade varit minst dubbelt så tjock och visat tecken på kunskap och insikt. Då hade den rymt den afrikanska kontinentens många länder och Mellanöstern hade fyllts med lika mycket liv som Europa. Nu blir den i stället en sorglig upprepning av femtiotalets världsbild. Då gick Afrika in på ett uppslag och i dag får hon nöja sig med att representeras av sju länder, medan pyttelilla Europa breder ut sig på sida efter sida. Att det fortfarande går att påstå att en sådan här bok avbildar jordens folk och länder för barn år 2014 är: här får ni föreställa er ett barnförbjudet kraftuttryck.

Jag undrar varför det svenska förlaget har valt att ge ut den här från början polska boken. Att döma av pressinformationen så beror det på att ”Kartor” är en ”Internationell succé”. Rent kommersiellt är det ett begripligt svar, men att hävda att den är en internationell succé är ännu en lögn. Möjligen är den en europeisk och nordamerikansk succé, men också där mobbar den effektivt ut alla barn som har rötter i Kongo, Somalia, Eritrea, Colombia, Guatemala, Turkiet, Iran, Pakistan … jag skulle kunna hålla på nästan hur länge som helst.

Kanske var det ingen på förlaget som hann läsa igenom boken ordentligt? Påståendet att det bor 313 000 ”mieszkañców” på Island och att det strövar ”bizons på Nordamerikas slätter får mig att ana att det kan ha varit så. Dessutom missade någon att det kanske inte längre är aktuellt att ge ut en bok där alla celebriteter är manliga européer eller nordamerikaner. I världshistorien finns enligt den logiken plats för Wilhelm Tell och Stålmannen, men inte för Mahatma Gandhi och Miriam Makeba trots att både Indien och Sydafrika har lyckats ta sig in bland jordens länder.

”Kartor” är en bok som kan och kommer att användas som ett illustrativt exempel på neokolonial kunskapsproduktion på universitetskurser. Men den ska inte stå bland barnböckerna, varken hos bokhandlare eller på bibliotek. Den inte bara ljuger, den är också elak och våldsam.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.