Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Kultur

Vardagen i epatraktor-land ­berättad med fin tonträff

”Långt härifrån”

av Greta Sundberg

Regi: Olle Jernberg. Scenografi/kostym: Jasminda Blanco. Mask: Lina Nyberg. Ljus: Tommy Sahlén. Video: Martin Christensen. I rollerna: Måns Clausen, Katharina Cohen, Jesper Feldt, Janna Granström, André Nilsson. Scen: Uppsala Stadsteater. Speltid: 1 tim 40 min inkl en interaktiv del.

Greta Sundbergs nyskrivna ”Långt härifrån”, i Olle Jernbergs uppsättning, framstår som en lök; vackert rostbrun med hårt skyddande skal. Och så, för varje avskalat lager, blottar den sig allt mer blek och försvarslös. Därtill en doft som får ögon att tåras och berättar om vilja, vånda, väntan och bultande kroppar och tankar.

Fem ungdomar utslängda i ett sommarlov. Scenografins metafor med en jättestor gladrandig badboll, som sakta men säkert pyser ut luft och förväntningar, är suverän! Så mycket väntan och besvikelse. Väntan på att något ska hända, på att träffa någon, på besked från sjukhuset om svårt sjuka mormor, på en mamma som inte tycks bry sig eller en pappa som försvann … och inte minst vad alla tvingas under­ordna sig, en väntan på bussen.

Vi befinner oss i ett samhälle där det är långt till stan och där en epatraktor, moppe eller bil tillhör överlevnads-kitet. När Robin (Jesper Feldt) kör påverkad och blir av med lappen rasar tillvaron. Hans mikroego krymper än mer trots att han ivrigt och sårigt försöker boosta upp det med sprit och provo­kationer.

Felicia (Katharina Cohen), Ali (Måns Clausen), Arvid (André Nilsson, Josefin (Janna Granström) och Robin rör sig kring varandra som planeter. Var och en i sin egen värld medan de ändå ser, längtar och vill bryta en begränsande omloppsbana.

Fast under kan faktiskt ske när förälskelse ger mod. Arvid och Jose­fin närmar sig lyssnande varandra i vacker ultrarapid. Och vid en busskur möts förtvivlade Ali och energiska Felicia över en delad cigarett. Ali med sin bakgrund av hot och terror på andra sidan jorden och Felicia som inte förmår svika sin döende mormors djur. Ensam beslutar hon driva den lilla lantgården vidare parallellt med skolan. Två omöjligheter som möts till ett kanske.

”Långt härifrån” kan, ytligt sett, framstå som ung ”bruksteater” om en vardag utanför storstaden. Men det är det där med löken och lagren, det lyhörda skådespeleriet liksom den fina tonträffen i en berättelse som förvisso utspelas i epatraktor-land, men som förstås, med sina avgörande frågor, är lika mycket en livsurban historia.