Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Blunda inte för riskerna

Hur kommer nästa ekonomiska kris att slå mot Sverige? Förvandlas landet till ett subarktiskt Spanien – med skuldkris och tvåsiffrig arbetslöshet? Eller blir det mer som hos grannen Finland, i vilket miljöpartisters vision om nolltillväxt har slagit in och ekonomin inte låter sig återupplivas?

Frågan är egentligen fåfäng. Politiker, som kan förebygga risken, tenderar att leva i nuet. De ekonomer som kan ge råd har i sin tur ingen aning om svaret. Det är besvärligt nog att spå BNP-tillväxten på ett års sikt. Ett krisscenario som ligger en handfull år framåt i tiden eller ännu längre bort kan sällan förutses.

Ekonomerna Fredrik N G Andersson, Andreas Bergh och Anders Olshov har trots allt försökt. I fredags publicerade de rapporten ”Sverige in i dimman – Ett obehagligt sannolikt krisscenario”, som de samma dag presenterade på Dagens Industris debattsida.

Finansminister Magdalena Andersson lär anse att trion är ute i ogjort väder. Vid halvårsskiftet infaller enligt prognoserna nästa svenska högkonjunktur. Kris? Vilken kris? Härför­leden beklagade sig statsminister Stefan Löfven i tidningen Financial Times över att svenskarna ser så trumpet på utvecklingen i landet. Kurvorna – arbetslöshet, tillväxt och allt – pekar ju åt rätt håll.

Stämningsförstörarna bakom den nya rapporten sammanfattar fakta som tyder på att det ändå finns saklig grund för oro. Domedagsspekulationer står just nu högt i kurs, men författarnas slutsatser är värda att begrunda.

En första risk är skulderna och bo­stadspriserna. Här är mönstret både bekant och slående. Medan kredit­aptiten i många andra länder har dämpats efter finanskrisen fortsätter lånen i Sverige att växa.

Andersson, Bergh och Olshov lägger skulden på riksbankschefen Stefan Ingves och hans låga styrränta. Utan tvivel medför läget problem och obalanser. Men det är märkligt, exempelvis tyskarna har trots historiskt låga boräntor inte tagit på sig större lån.

Något är fel på svensk bostadsmarknad. Det finansiella systemet som förser marknaden med syre är dess­utom ömtåligt. Det framhävs särskilt i ”Sverige in i dimman” att svenska banker i växande grad är beroende av lån från utlandet. Sverige har alltmer blivit lovligt byte för farlig spekulation.

Myndigheter och politiker håller regelbundna sammanträden i ett särskilt finansiellt stabilitetsråd, men få skarpa beslut fattas för att leva upp till kommitténs namn. Efter mycket besvär införs snart amorteringskrav på nya bolån. Effekterna väntas bli ytterst blygsamma, i värsta fall kontraproduktiva.

Den andra faran finns i de offentliga finanserna. Stefan Löfven hävdade i en intervju med DN så sent som i veckan att flyktingkrisen medför blott en tillfällig kostnadsbörda. Det är på tok för tidigt att slå fast.

Just nu betalar staten för Migrationsverkets utgifter och i den meningen ger den ökade invandringen en form av kostnadspuckel. Men ansvaret förs så småningom över till kommunerna. Sveriges Kommuner och landsting, SKL, räknar i sin färska ekonomi­rapport med stora påfrestningar.

Skola, vård och försörjningsstöd ska betalas på kommunal nivå. Parallellt infinner sig en äldreboom. För att få ihop siffrorna väntas skattehöjningar på 1,82 kronor i kommunerna, för att vara exakt.

Regeringen skjuter visserligen till tio miljarder. Men det är, för det första, otillräckligt enligt SKL:s kalkyl. För det andra fortsätter de rödgröna att skicka riktade bidrag till kommunerna. Det är ett oskick. I stället för att täppa igen hål i välfärden driver de målstyrda bidragen upp kostnaderna. Magdalena Andersson har lovat att sluta, men i vårbudgeten skriver regeringen att andelen riktade bidrag ökar. Samtidigt urholkas budgetdisciplinen när finansministern ökar underskotten.

Skräckscenariot som ekonomtrion Andersson, Berg och Olshov målar upp ter sig värre än 1990-talskrisen. Sveriges finansiella system är större och bräckligare. Problemen i resten av ekonomin kan snabbt bli djupa och en kostnadsexplosion i offentlig sektor är inte alls osannolik.

Ingen kan se in i framtiden. Men regeringen borde ägna större uppmärksamhet åt de risker som ligger i öppen dager.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.