Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 13:10

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/ledare/en-sjalvuppfyllande-profetia/

LEDARE

Ledare: En självuppfyllande profetia

Mångfald orsakar inte bristande tillit, det är främlingskapet som är problemet. Vi gör rätt i att lita mer på varandra.

Ljudet av trygg vardag som grundligt krossas har blivit något av vår tids soundtrack. Terrordåden är en död som är så svår att slå ifrån sig. ”Det skulle ha kunnat vara jag” är inte bara en långsökt tankelek, för det skulle verkligen ha kunnat vara jag, eller du. Inte underligt att man blir rädd.

På samma sätt är det med Kim Walls död. Den syns så orimlig, så fel, så svår att släppa. Inte bara för att det alltid är hemskt när unga personer rycks bort. Utan för att sådant här inte borde kunna hända över huvud taget. Att åka och intervjua en excentrisk och folkkär dansk uppfinnare på hans ubåt. Vilken skrivande människa hade tackat nej till en sådan story? Inte jag.

Kvinnor är mer vana vid att leva med ett evigt lågmält hot. Vi får lära oss att ständigt se oss själva som möjliga offer, hela tiden kalkylera faror, alltid ta ansvar för att inget händer – för i samma sekund som vi blir offer axlar vi också en skuld.

Jag blir vansinnig när jag läser Matilda Gustavssons text (DN 25/8) om plastikkirurgen som anmälts för att ha orsakat svåra skador hos över fyrtio patienter: ”frakturer och förlamningar i ansiktet, näsborrar som blivit små som riskorn, som över huvud taget inte går att andas genom och som skapar en konstant känsla av att kvävas”.

Hans offer – många kvinnor – nekas nu vård av Karolinska universitetssjukhuset, med motiveringen att de själva ”utsatt sig för den här risken”. En sådan värdering hade man aldrig gjort av manliga extremsportare, fotbollssupportrar eller kriminella, påpekar Matilda Gustavsson. Nej, det hade man inte. Och vad Karolinska mellan raderna säger är att patienter inte automatiskt ska kunna lita på läkare. Det är cyniskt av dem att avfärda de drabbade så. Och oklokt.

För det som gör civilisationen möjlig är själva tron på att samhället är gott, att människor på det hela taget inte vill oss illa, att vi har rätt att kunna räkna med det. Allt bygger på det kontraktet: Vi ska kunna gå gatan fram utan att ängslas. Ha möte i enrum med en person vi träffar genom jobbet. Lägga oss på operationsbordet i trygg förvissning om att vi blir väl omhändertagna.

Den första studien om tillit kom på 50-talet, och sedan 80-talet har ämnet beforskats grundligt. Skandinavien har alltid stått ut: Vi litar ovanligt mycket på varandra här. Men klyftorna ökar. Invandrare, arbetslösa och långtidssjukskrivna litar mindre på andra än genomsnittet i vårt land.

Det är på ett vis motsägelsefullt, för det är ju de grupperna som i störst utsträckning tar del av välfärdssystemen, som hela tiden ser effekten av andras hjälpsamhet på sina banksaldon. Å andra sidan är det förstås även de som i störst utsträckning bor i utanförskapsområden, och som där nu ser samhället dra sig tillbaka, som isoleras. Detsamma kan sägas om den grupp som ofta kopplas till nedläggningarnas landsbygd, och som enligt mätningarna också har påfallande låg tillit: Sverigedemokraternas sympatisörer.

Detta är intressant. För det finns många deprimerande slutsatser att dra av tillitsforskningen. Det har i sammanhanget exempelvis blivit något av en sanning att mångfald skapar en lägre grad av tillit människor emellan. Ofta hänvisas det till den prisbelönta Harvardprofessorn Robert Putnams föreläsning, ”E pluribus unum: Diversity and community in the twenty-first century”. Dessutom tycks rädsla föda mer rädsla, den blir en självuppfyllande domedagsprofetia. För tillit är ju en upplevelse.

Den som känner sig otrygg, som tror att samhället snart kommer att kollapsa, som oroar sig för att andra människor vill henne illa, som därtill hela tiden hör politiker säga att ”något har gått sönder” i det här landet – den personen kommer också att handla mindre tillitsfullt, och därmed själv bli mindre pålitlig. Hon smittar.

Och samhället, påpekade statsvetarprofessorn Bo Rothstein i en intervju häromåret, är som ett korallrev: ”Det tål en hel del skit, men när det väl klappar ihop så går det snabbt. Och effekterna är katastrofala.” Men det mest fascinerande – och hoppingivande – av allt är att det faktiskt inte alls är omöjligt att leva med människor som är olika en själv. Inte egentligen.

Som Nobelpristagaren i ekonomi, Elinor Ostrom, visat så är det sociala kontakter och band som skapar tillit. Det och erfarenheten, den som lär oss att människor faktiskt är goda. För tillitsforskningen ger även vid handen att äldre personer litar mer på omgivningen än yngre. Och utlandsfödda personer känner med tiden mer och mer tillit, enligt en dansk studie som kom häromåret. Tillitens största fiende är med andra ord inte mångfald, utan främlingskap på alla nivåer.

Vi gör därför rätt i att lita på varand­ra. Om inte annat för att alternativet är en värld som är olidlig för alla.

Det som gör civilisationen möjlig är själva tron på att samhället är gott, att människor på det hela taget inte vill oss illa.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt