Grattis, Hanif Bali – du fick just fria händer - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Grattis, Hanif Bali – du fick just fria händer

Omedelbart när Ulf Kristersson i höstas valdes till partiledare för Moderaterna gjorde han ett uttalande som öppnade för en vettigare politisk debatt: ”Nu behövs det helt enkelt några vuxna i rummet.”

Det låg nära till hands att tro att Kristersson var självkritisk å sitt partis vägnar. Det är trots allt en moderat riksdagsman, Hanif Bali, som blivit portalgestalt för den hånfulla politiska tonen i sociala medier. Och andra M-riksdagsmän, som Jan Ericson i Ubbhult och Lars Beckman, som gör sitt bästa för att upprätthålla den.

Alldeles rättvist är det inte. Det är bara några år sedan som det var vänster­företrädare som stod för de värsta mobbningstendenserna på nätet. Men nu är det högern i allmänhet och Bali i synnerhet som tagit över. Eller rättare sagt: deras följare.

Hanif Bali själv är rolig att diskutera med, han är snabb, slagfärdig och ibland rejält elak. Det får man stå ut med som motdebattör. Värre är att i hans spår följer alltid ett uppbåd av ofta anonyma gökar som känner sig legitimerade av honom och som invaderar ens flöde – ibland med klokskap av typen ”nazismen är faktiskt vänster”, ibland med rena hot. Det senare kan debattörer som Moa Berglöf vittna om.

I höstas polemiserade hon mot Bali, vad som hände sedan beskrev hon i Sydsvenskan (13/11): ”I hundratals tweets diskuteras min bristande karaktär fram och tillbaka. Ett falskt konto skapas på Twitter med mitt namn och min bild. Jag mottar dessutom en handfull dödshot och våldtäktshot mot mig och min familj.”

Naturligtvis är inte M ensamt om detta fenomen, varianter förekommer i flera läger. Men det finns bara ett parti som Ulf Kristersson kan påverka och det var därför hans citat som nyvald bådade så gott.

På tisdagen, i DN:s partiledarintervju på Stockholms central, lät det annorlunda. Hanif Balis tonläge är inte mitt, sa Kristersson. Men jag tänker inte moralisera eftersom fenomenet finns i alla partier. Jag är inte hans chef, precis som Stefan Löfven inte är chef för Aftonbladets ledarredaktion: ”Alla måste ta eget ansvar.”

Bara det att allas ansvar är ingens. Bara det att då kommer absolut ingenting att hända. Om inte Kristersson som ledare styr upp sina egna representanter kan han inte klaga om hans motståndare inte styr upp sig själva.

Resonemanget om Stefan Löfven är både en usel liknelse – det är viss skillnad på riksdagsmän och journalister – och klassisk ”whataboutism”: Titta bara vad dumma de andra är.

Det känns som att Kristerssons tillträde öppnade ett möjligheternas fönster och att det nu håller på att stängas. Hanif Bali kan andas ut.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.