Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Ledare

Hela Sverige kan inte leva

En avgörande politisk fråga är vilken kommunal och statlig service alla i framtiden ska ha rätt att kräva, oavsett var man bor.

Det sitter långt inne att erkänna. Men Sveriges yta är för stor för att det ska kunna sprudla av liv överallt. I alla fall så länge vi bara är tio miljoner invånare.

Särskilt eftersom många städer, som redan kryllar av folk, har en tendens att locka allt fler. Inte bara för att de erbjuder arbetstillfällen, utan även på grund av kultur- och serviceutbudet med restauranger, kaféer, butiker, nattklubbar, konserter och utställningar.

Därför är inte frågan bara hur klyftan mellan stad och land ska överbryggas, som Stockholms handelskammare tog upp på tisdagens DN Debatt (25/7). En avgörande politisk fråga är vilken kommunal och statlig service alla i framtiden ska ha rätt att kräva, oavsett var man bor.

Konkret yttrar sig konflikten när kommunernas och landstingens budgetar ska gå ihop. När närhet står mot kvalitet, när bibehållen närservice för ett fåtal genererar en skattehöjning eller en lägre lägstanivå för majoriteten.

Som när kommunpolitiker överväger att lägga ner en byskola, vilket har hänt i så gott som alla landets kommuner, med motiveringen att elevunderlaget har blivit så skralt att varje elev kostar betydligt mer än ”stadsbarnen”, samtidigt som den pedagogiska kvaliteten naggas i kanten.

Eller när landstinget stänger en BB-avdelning eller en sjukstuga, som i Sollefteå och Dorotea, eftersom lokal­politikerna räknat ut att det blir mer vård för pengarna om den ges centralt.

Inget av det här behöver vara något problem, förutom precis när nedläggningen sker, eftersom alla förändringar skapar oro. Längre avstånd kan i många fall upplevas som en försämring, men det kan även vara en förutsättning för förbättringar, som högre kvalitet på barnens utbildning, ökade resurser till landstingets specialiserade sjukvård och bättre beredskap om någonting går snett vid förlossningen.

Därför finns det inget egenvärde i att vända urbaniseringstrenden och på politisk väg försöka få fler att bosätta sig på landsbygden. Starka och levande storstadsregioner är bra för hela landet.

Dels för att det ger statliga inkomster som kommer alla till del, genom utökade resurser till exempelvis försvar, järnväg och forskning. Dels för att storstadsföretagen kan vara drag-lok, varpå även boende på landsbygden kan bli vinnare på globaliseringen. Exempelvis genom att starta företag som exporterar till utlandet eller vara underleverantörer till andra inhemska företag.

En förutsättning för att det ska fungera är dock utbyggd infrastruktur i form av snabbt bredband och goda kommunikationer som möjliggör pendling, vilket Stockholms handelskammare slår ett slag för. Då kan även landsbygden bygga upp en mer dynamisk arbetsmarknad, som inte bara vilar på ett ben, bestående av en dominerande arbetsgivare, som historiskt har varit fallet.

Men situationen är som sagt inte enkel. Varje plats i Sverige som historiskt har sprudlat av liv kommer inte att göra det i morgon. Men lösningen är inte att skruva tillbaka klockan eller sätta in permanent konstgjord andning. I stället måste samtliga kommuner och landsting ha en strategi för hur just de ska kunna leva.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.