Ledare: Protektionism och nostalgi ger inga jobb - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Ledare: Protektionism och nostalgi ger inga jobb

Svenskt 80-tal var Lustans Lakejer, pudelpermanentat hår och krondevalvering. Allt gick snabbt. Till och med integrationen av asylinvandrare. Nationalekonomen Joakim Ruist bekräftade det senare i en ESO-rapport (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) som lades fram på torsdagen.

Bara ett par år efter ankomst brukade över hälften av männen ha ett jobb. Det hjälpte ju att ekonomin var het. Starkt överhettad, skulle det visa sig. En dopad tillverkningsindustri slukade arbetskraft och gjorde det möjligt för många flyktingar att snabbt hitta försörjning och bygga ett nytt liv i Sverige.

Sedan ändrades villkoren. Invandrare brukar drabbas hårdare än andra när konjunkturen störtar, och det gjorde den i Sverige i början av 90-talet. De senaste decenniernas strukturomvandling i exportindustrin har dessutom slagit extra hårt mot flyktingar.

Tidigare gick en av tre till relativt enkla jobb i verkstäder och vid löpande band. Motsvarande siffra nu är 5 procent.

Tjänsteekonomin, både den kommunala omsorgen och exempelvis hotell- och restaurangbranschen, har till viss del fyllt industrins roll. Men nu går jobbintegrationen trögare. Det dröjer längre innan nya svenskar står på egna ben.

Joakim Ruist varnar i DN (31/5) för två tendenser i valdebatten. Den första är svartmålningen. För även om integrationen har brister är det knappast någon migrationsapokalyps som vi ser i ekonomin. Den påminnelsen är nyttig: Sverige håller inte på att gå under.

Den andra varningen gäller de högt ställda förhoppningarna på vad partiernas olika förslag kan åstadkomma. Ruists genomgång visar att etableringen genom jobb har varit förvånansvärt stabil de senaste 20 åren. Högkonjunkturen har lyft siffrorna på sistone. Men inte så mycket talar för att man enkelt kan få till stånd en integrationsrevolution med långvariga förbättringar. Han har en poäng.

Men det kan inte betyda att partierna inte måste försöka. Visserligen tål våra statsfinanser att ganska stora grupper i samhället står vid sidan av arbetsmarknaden. Den allt synligare etniska skiktningen på svensk arbetsmarknad är ändå socialt destruktiv. Det är en människofientlig ekonomi som inte tillåter kapabla vuxna att börja på ett riktigt jobb.

Bidragsberoendet leder till hopplöshet, och båda dessa gift går i arv och präglar hela stadsdelar. Även om integrationen inte är en ödesfråga ur ett strängt kameralt perspektiv är det ett avgörande problem för en politik med humanistiska mål.

80-talet kommer inte tillbaka, gudskelov. Partierna får jobba med den arbetsmarknad som finns. Den ”handlingsplan för en trygg arbetsmarknad” som Socialdemokraterna lade fram i veckan speglar i det avseendet en misslyckad längtan till en annan tid.

Stefan Löfvens och arbetsmarknadsminister Ylva Johanssons (S) krav på bland annat fler fasta anställningar och hårdare kontroller på egenföretagare kommer inte att blåsa liv i tjänsteekonomin. Det vet även LO, som skickat önskelistan till S. Tvärtom riskerar politiken att göra nålsögat smalare för nya svenskar. Det mesta tyder på att visstidsanställningar fungerar som en effektiv hjälp in för utrikes födda.

Fler sådana satsbrädor behövs. Och många enskilda åtgärder – effektivare Komvux och språkundervisning, subventionerade jobb, förändrade lönestrukturer, nya enkla jobb – kan göra integrationen bättre. Nymornad nostalgi och protektionism däremot inte.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.