Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-18 14:48 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/ledare/pavebesok-i-100-arsskugga-1898-ars-krig-skapade-ett-imperium-och-knackte-ett-offret-blev-kuba/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Påvebesök i 100-årsskugga. 1898 års krig skapade ett imperium och knäckte ett - offret blev Kuba

En världshändelse ställer vi krav på. Påvens ankomst till Havanna visar sig kanske inte hålla måttet. Men med femdagarsvistelsen har öriket kommit i centrum som endast ett par gånger tidigare under Fidel Castros trettionio år vid makten. Slumpen (

har gjort att det sker jämnt ett sekel efter det spansk-amerikanska kriget, en omvälvande konflikt som skapade ett imperium och knäckte ett - och gjorde Kuba till offer. Som väpnad sammanstötning hörde konflikten till de begränsade. Trupperna och flottstyrkorna som deltog var tämligen små. När kriget var över hade i alla fall Spanien förlorat de sista resterna av ett av jordens största kolonialvälden och Förenta staterna inlett sin marsch mot att bli en världsmakt.

Dessförinnan hade USA, som just passerat Storbritannien i ekonomisk styrka, undvikit inblandning i storpolitiken. Efteråt skulle amerikanerna aldrig vända tillbaka. Till och med under trettiotalets isolationism satt de med sina nya besittningar, som i Stilla havet skulle leda dem till kollision med en annan, resurssvagare konkurrent: Japan. Resultatet blev den värld i vilken vi lever i dag.

USA:s utveckling till aktör på världsarenan var inget som det stora flertalet av den tidens amerikaner kunde förutse. Men några av dem tog chansen i uppståndelsen över den explosion som den 15 februari 1898 sänkte det amerikanska örlogsfartyget, The USS "Maine" på besök i Havannas hamn. Vad som hände är inget som amerikaner kan vara stolta över. Allt tyder på att explosionen utlöstes av gnistor i ett kolförråd, men mindre än sex veckor senare förkunnade en sjörätt i USA att "Maine" hade minsprängts. Kongressen hade redan fattat beslut om krigsanslag, sedan William Randolph Hearsts tidningar hetsat upp stämningen. Tidningskungens order till en tredskande tecknare är klassiskt: "Fixa bilderna, så ska jag fixa kriget." Sådant gav konflikten ett beklagansvärt modernt drag.

Spanien, som sedan 1800-talets början sett sitt imperium smälta bort, bjöd motstånd efter förmåga och i enlighet med vad hedern krävde. På fyra månader var dock kriget över: I Karibien gick Kuba förlorat, i Stilla havet Filippinerna. Spanien sjönk tillbaka i obetydlighet och inåtvändhet. Fram till våra dagar har spanska företrädare med smärta kunnat höras tala om katastrofen, "el desastre".

I dessa dagar pågår dock ett försök till äreräddning av krigets förlorare, Antonio Cánovas. Särskilt aktiv är premiärminister José Maria Aznar, en annan konservativ politiker. Den besegrade börjar beskrivas som en moderniserare. Kanske är det framför allt frågan om ett nyvunnet självförtroende hos EU-medlemmen Spanien. Landet börjar få sina första modesta multinationella företag. På tre år har Spanien blivit en ledande investerare i Latinamerika, i sina gamla besittningar.

De traditionella banden finns. 1898 års krig fick latinamerikanska länder att omfatta förloraren Spanien med sympati. USA:s plötsliga militära kraftutveckling skrämde. Den kom att bryta utvecklingen mot panamerikansk samverkan, som strängt taget återupptagits först med ekonomiska samarbetspropåer från Bill Clintons USA.

Ett mönster hade repats upp. Konfliktens bittraste offer blev Kuba. Officiellt gick amerikanerna i krig för att stödja "ett fritt Kuba". Historiskt hade dock även ett ungt USA en kluven uppfattning om Kubas öde. Ingen annan europeisk makt fick ta kontrollen ur Spaniens svaga händer. Men somliga gick längre: Kuba hörde naturligt ihop med USA. Rebellerna som kämpat mot det spanska kolonialväldet föstes åt sidan för ett amerikanskt militärvälde. Det var för att utplåna dess spår och efter en till sist framgångsrik kamp mot USA:s urspårade skyddslingar som Fidel Castro, snarast lagbundet, formade en revolutionär regim som vände sin spets mot supermakten.

Inget tyder på att han genom att välkomna Johannes Paulus II, denne antikommunist, vill ge upp sin samhällsordning. Det spekuleras över att den åldrande diktatorn ser påvebesöket som ett instrument för att hålla samman Kuba när han själv är borta.

Framför allt låter Fidel Castro påven visa ett alternativ till USA:s isolering av Kuba, som förvisso inte påskyndat demokrati. En grupp amerikanska företagare, religiösa ledare, politiker och tjänstemän vill få en ändring till stånd, till att börja med "humanitär handel". Hundra års skugga borde vika. För det krävs dock mer än ett ald rig så spektakulärt påvebesök.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt