Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 21:46 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/ledare/vad-oholm-gjort-for-bert-och-ian/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Ledare

Vad Öholm gjort för Bert och Ian

VAD TYCKER du om de politiker vi har i dag

frågar Expressens reporter TV-mannen Siewert Öholm.

- Det är lätt att säga att de politiker vi har är dåliga, men vilka skulle i så fall vara bättre

Samtidigt borde alla etablerade politiker skämmas över att en person som Bert Karlsson kommer fram.

Bristen hos de flesta politiker är, fortsätter Öholm, att de rör sig alldeles för långt från de vanliga människorna.

Några borde skämmas över att Bert Karlsson kommit fram, tycker alltså programledaren i "Svar direkt" och "Nattkafe". Det kan man känna sig både häpen och vemodig över.

Bert Karlssons bok "Skandal" handlar om ny demokratis födelse med Siewert Öholm som barnmorska. Fem gånger inbjöds Bert Karlsson till Öholms program fram till senhösten 1990. När Karlsson avslöjade att han och Ian Wachtmeister funderade på att bilda ett nytt parti ville Öholm genast ha dem med i sitt nästa program, "det vill jag inte missa".

Inför"Svar direkt" med Karlsson och Wachtmeister i november 1990 hade Öholm beställt en väljarundersökning, enligt vilken 23 procent kunde tänka sig att rösta på Karlsson om han bildade ett eget parti. Programmet blev ett medialt genombrott för det nya radarparet i svensk politik.

Bert Karlsson skriver: "När det gäller Siewert Öholm var han en av våra ständiga påhejare. Han hade en stor del i att jag inte lade av efter Olle Stenholm-programmet. Siewert var på mig hela tiden för att jag inte skulle lägga av. Han tyckte det var fel om jag gjorde det. Siewert var mån om att jag skulle fortsätta. - - - Men Siewert blev rädd för att ta mig med i sitt program. Han var lite rädd att bli anklagad för att hjälpa ny demokrati. Han insåg att han hade stor del i vår framgång. Det hade han, helt klart."

I Röster i Radio-TV berättar Öholm att han välkomnade Bert Karlsson som en av de udda, som ännu inte blivit en del av "tyckarmaffian". Han menar att den journalistiska professionaliteten krävde att han i sina program speglade ny demokratis tillkomst. Han anser emellertid att partiet nu "med sina märkliga sommarutspel tycks meritera sig för en rejäl kritisk granskning" och lovar att bidra till den.

Siewert Öholm hade stor del i vad som hände, men om inte just han hade funnits skulle Robert Aschberg, Hagge Geigert eller någon annan i samma bransch tagit sig an Karlsson och Wachtmeister. Och förloppet hade blivit ungefär detsamma: först en kraftfull lansering, där uppstickarpartiet ställts mot det gamla tråkiga etablissemanget, sedan "en rejäl kritisk granskning" och en välriktad spark mot dem som gjort det möjligt för en typ som Bert Karlsson att komma fram - alltsammans i namn av journalistisk professionalitet.

HERBERT TINGSTEN talade under mcCarthyismens tid på femtiotalet om skillnaden mellan amerikanska och svenska massmedier. I Sverige fanns det då, ansåg han, en gemensam kvalitetsnorm, en osynlig, vedertagen gräns för vad tongivande medier kunde godta i samhällsdebatt och opinionsbildning. En liknande kvalitetscensur saknades i USA. En galning som Joseph McCarthy behandlades (i det längsta) med samma respekt som andra politiker, och ju vildare hans anklagelser var desto mer utrymme fick han i medierna.

Sverige har närmat sig USA. TV har konkurrerat ut större delen av den traditionella veckopressen och samtidigt övertagit de besegrades norm för lägsta godtagbara kvalitet. Veckotidningsnovellen har återuppstått i televisionens såpopera. Öholm och Aschberg konkurrerar endast om publiker och rubriker. Att något väcker uppseende är måttet på journalistisk yrkesskicklighet. Gränsen neråt i tongivande medier har sänkts.

Mellan denna medievärld och ny demokrati finns en värderingslikhet, som gjorde alliansen

Öholm-Karlsson till mer än en tillfällighet. Man är besatt av hur vanligt folk tänker för att kunna utnyttja det till egen framgång. Man tycker genuint illa om etablerade opinionsbildare som företräder den förut härskande kvalitetsnormen ("tyckarmaffian").

NY DEMOKRATI har stilenligt sitt ursprung i Hänt i veckan. Tidningen bad Bert Karlsson att komponera en regering där han själv skulle vara statsminister. Det blev en lista med Pelle Svensson som idrottsminister, Ingvar Kamprad som löneminister, Jan Guillou som justitieminister och så vidare. Efteråt fick Karlsson ett tips om att Ian Wachtmeister vore ett bra namn. Han nominerade då denne till statsminister och sig själv till "folkminister".

Vid den tidpunkten inledde TV 4 programserien "Venusfällan" med en dotter till Lill-Babs som dragplåster. Bert och Ian intervjuades i var sitt program.

Ny demokrati föddes ur en viss mediesituation, där de som bestämmer byter åsikt som man byter skjorta. Mediepersoner som nyss välkomnade ett parti som "törs säga det som folk tänker" kan plötsligt bli rättfärdigt indignerade över att samma parti "stryker främlingsfientligheten medhårs", utan att fundera över hur den ena klichen förhåller sig till den andra. Därför lever ny demokrati kanske litet farligt nu.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt