Den långa resan från Luleå till Stockholm kan ses om slutpunkten på ett flerårigt forskningsprojekt som Luleå Tekniska universitet bedrivit i en pilotanläggning för förgasning av skogsrester i Piteå. I slutet av maj stängs anläggningen och de 17 anställda är varslade.
– Det är en frustrerande situation. Energimyndigheten vill inte skjuta till mer pengar. Privata intressen vågar inte investera i en fullskaleanläggning med den stora osäkerhet som råder kring skattevillkor och andra regler, säger Rikard Gebart.
Tillsammans med forskarkollegan Fredrik Granberg, som lett projektet vid anläggningen, satte han sig i en sju år gammal Saab 9-5 Biopower som rullat 15 000 mil. På ett släp lastade de dunkar med egentillverkad metanol gjord av svartlut och pyrolysolja. Bilen är anpassad för etanolbränslet E85, men de fyllde tanken med en helt annan spritblandning: M56. 56 procent metanol och resten fossil bensin.
Resan började i Luleå klockan halv sex på morgonen. Tretton timmar senare träffar DN Motor duon vid Järva krog i Stockholm.
– Resan har gått utan några som helst problem. Vid en tankning blev det M70, det vill säga 70 procent metanol och 30 procent bensin. Bilen kändes faktiskt i vissa lägen aningen piggare med metanol, säger Fredrik Granberg.
I Piteå har LTU Green Fuels framställt över 1 000 ton metanol och dimetyleter (DME), ett gasformigt bränsle som ersätter diesel och som testats i åtta tunga lastbilar från Volvo, som rullat 150 000 mil.
– Om vi menar allvar med att bryta beroendet av fossila drivmedel måste vi skapa förutsättningar så att företag vågar investera i produktion av biodrivmedel. Vi har med vår forskningsanläggning visat att förgasningstekniken fungerar. Vi har gott om råvara i skogen, är bara att sätta i gång, menar Rikard Gebart.
– Med resan till Stockholm vill visa att det går utmärkt att köra på metanol. Vi har en rullande flotta på närmare en kvarts miljon E85-bilar, säger han.
– Metanol är en så mångsidig bas. Den kan låginblandas eller höginblandas i bensin, den kan blandas med etanol om man vill det och den kan ersätta vätgas i bränsleceller, säger Rikard Gebart.
Han och Fredrik Granberg är nöjda med vad de åstadkommit i Piteå, men samtidigt påtagligt frustrerade över att ingen vågar ta nästa steg: kommersialisering, en fullskaleanläggning för förgasning vid något av landets 20-tal massbruk som skulle passa för en sådan sidoproduktion.
– Vart och ett av dessa massabruk skulle kunna producera ett par hundratusen ton metanol per år. Det skulle på sikt kunna ersätta åtminstone hälften av vårt drivmedelsbehov, säger han.
Till en början användes svartlut, en biprodukt vid massaframställning, som råvara. Sedan 2015 används också pyrolysolja från skogsrester som stubbar och liknande. Branschen ser en stor potential i samförgasning med pyrolysolja eftersom den kan framställas ur en mängd olika avfall från skogs- och jordbruk.
– Tekniken fungerar och är mogen för uppskalning. Vi har tillräckligt med förnybar råvara. Vad som saknas är långsiktiga spelregler som gör att investerarna vågar satsa. Detta är en uppgift för politiken som måste hitta en lösning på nuvarande låsta läge, säger Rikard Gebart och Fredrik Granberg.