Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Motor

Bästa bilen för fjällresan

Skidresan är en utmaning för alla barnfamiljer. Full packning och snöiga vägar kräver sitt fordon. DN Motor har provkört tre bästsäljande suvar på långresor till den svenska fjällvärlden.

Få se nu: sex par slalomskidor, lika många stavar, fyra par pjäxor och fem hjälmar. Sedan täckbyxor, fartdräkt, handskar, jackor och diverse plagg för att stå emot kylan. Höll på att glömma tre par längdskidor med pjäxor och stavar.

Att åka på fjällsemester med full packning är en utmaning för alla. Sedan yngste sonen började träna slalom har utmaningen antagit rent vidunderliga proportioner. Det går åt tre par skidor bara till honom och när övriga familjen också ska få med sin utrustning blir det snabbt trångt om utrymmet.

Vi kör sedan några år en VW Passat och den funkar bra på våra resor upp mot Vemdalen när vi bara är två i bilen och väglaget är hyggligt. Men när alla ska med och det dessutom vräker ned snö inser vi att vår bil har begränsningar. Att ta sig upp för en isig backe mitt i natten kräver sitt fordon och en svag tvåhjulsdriven diesel är tyvärr inte optimal i det sammanhanget.

Under årets säsong har vi för DN Motor därför testat tre fyrhjulsdrivna suvar på långresor mellan Stockholm och Härjedalen. Vi har valt tre olika prisklasser där Nissan Qashqai är den billigaste, BMW X5 den dyraste och Volvo XC 60 någonstans mittemellan. Samtliga modeller är bästsäljare i respektive prisklass.

På alla resor har vi haft vår egen takbox monterad, en Mont Blanc av standardmodell, eftersom det är en förutsättning för att få med sig alla skidor. Men den är samtidigt ett nödvändigt ont. Samtliga testbilar drabbas av svårartad resonans i farter över 100 km/tim och efter några timmars sällskap med oljudet blir det ganska tröttsamt.

Resonansen tar ingen hänsyn till om bilen kostar 300 000 eller 700 000, och frågar man tillverkarna så rekommenderar de att man använder deras egna boxar och fästen. Med tanke på ljudnivån och svårigheten att få fast boxen på både Volvons och BMW:ns rails är det en rekommendation vi kan skriva under på, även om det är en sur extrautgift på en redan saftig bilnota.

Att åka 50 mil i ett sträck ställer höga krav på bilarnas komfort och samtliga tre testbilar klarar sig bra när det gäller förarpositionen. Den yngre generationen ger med beröm godkänt till baksätena i både BMW:n och Volvon men är mer skeptiska till Nissans lite hårda och charmlösa sitsar. Nissan har också klart sämst utrymme både i baksäte och för bagage.

Det viktigaste med fjällbilarna är ändå att de känns säkra. Samtliga tre får känna på varierande grad av svenskt vinterväglag och alla klarar provet galant, även när det är så halt att lokalbefolkningen är ute och åker skridskor på vägarna. Det blir slående hur bra antisladdsystem och fyrhjulsdrift fungerar tillsammans. Så fort greppet börjar släppa korrigerar bilarna snabbt alla tendenser till sladd. Undertecknads skepsis mot friktionsdäck får sig också en törn när bilarna utan problem tuffar fram på alla underlag.

Våra testbilar är alla utrustade med xenonljus och det kan verkligen behövas. Inget är mörkare än de regnvåta vägarna genom Hälsingland och skogen liksom slukar belysningen där man far fram. Bra ljus gör också att man slipper spänna sig och bli trött.

Även om det är mycket som förenar de tre bilarna är det också en hel del som skiljer dem åt. Det är naturligtvis orättvist att jämföra BMW:n med Qashqaien men det blir ändå en slående illustration över att man får vad man betalar för. BMW:n är en dröm att köra, inte en detalj är ogenomtänkt och finishen är makalös. Nissan är överlastad med elektronik, raka motsatsen till less is more, och över huvud taget fylld med oengagerade detaljer. Volvon i sin tur imponerar med gedigen finish och stabil landsvägskomfort. Den har också ett bra bagageutrymme – till skillnad från Nissan där formgivarna verkar ha gett upp när de var klara med främre halvan av bilen.

Vilken bil ska man då välja om man vill ha ett tryggt landsvägslok för resorna norrut? Tja, det är naturligtvis mycket en plånboksfråga. BMW:n är ouppnåelig för de flesta, Volvon är inte heller så snäll mot privatfinanserna medan Qashqaien kvalar in som en prismässig medelsvensson. Med det sagt vill vi ändå ge en extra guldstjärna till Volvon, som egentligen inte har några påtagliga brister. Eftersom bilen också är en av Sveriges mest sålda finns det en omfattande begagnatmarknad där det går att hitta bilar till priser som ganska många klarar av.

Till sist en sorgligt återkommande anmärkning: ingen av bilarna är ens i närheten av att klara angiven bränsleförbrukning. Takbox, kallstarter, vinterdäck och full last drar visserligen upp bränsleåtgången men det ska inte behöva bli sådana skillnader. Volvo påstår till exempel att XC 60 ska dra 0,64 liter/mil i blandad körning. Vår mätning visar på en förbrukning av 0,87 liter/mil.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.