Platsen är en konferenslokal i Stockholm. Ämnet: Drivmedel från skogen via förgasning.
När jag lyssnar på den ena talaren efter den andra som berättar hur väl tekniken fungerar och vilken råvarupotential som finns i skogen – ja då kan jag inte undgå att ställa frågan:
Hur många fler seminarier, forskarstudier och pilotanläggningar behövs det?
Med all respekt för talarnas kunskap: vi har hört det mesta förr. Oljekommissionen från 2006 sade att Sverige har unika förutsättningar att göra gröna skogsbränslen.
Kungliga vetenskapsakademiens energiutskott menade i en rapport från år 2013 att skogen kan driva i stort sett hela vägtrafiken.
Preems vd Petter Holland sade, när jag träffade honom för en intervju, att han som norrman inte kunde begripa sig på oss svenskar. Ni sitter på liknande energirikedomar som vi gör, sade han, men ni tycks inte se dem. Träden skymmer. Våra rikedomar finns på havsbottnen och sinar. Era står i skogen – och växer!
Förklaringen till det svenska dödläget kom från Andreas Kannesten från regeringskansliet, när han gav en lägesrapport om styrmedlen för biodrivmedel.
Tro mig, vi förstår er frustration. Vi vill inget hellre än att ge er långsiktiga skatte- villkor. Men vi kan inte. Vi är bakbundna av EU-kommissionen som ser de svenska skattelättnaderna som otillåtet statsstöd.
Tidigast 2018 ska ett nytt system presenteras. Det innebär ytterligare två förlorade år.
Redan i slutet av maj blir läget än värre. Då stänger pilotfabriken i Piteå som gör metanol av svartlut, världens enda i sitt slag. I Hagfors står miljökämpen Björn Gillberg med en färdigprojekterad fullskaleanläggning för att göra metanol av skogsrester. Han har stått redo i flera år tillsammans med tyska ThyssenKrupp. Men ingen vågar satsa de miljarder som krävs. Inte med dagens ohållbara skattevillkor.
Hur svårt kan det vara att kratta manegen grön Stefan Löfven? Sverige är tvåa i världen på laddbara bilar.
