Fransk medicin - DN.SE
Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Diverse

Fransk medicin

Om det finns något annat effektivt sätt att sluta hosta än att skära halsen av sig är ännu inte utrett.

”Lite halsont är ingenting att bekymra sig för om man är i Frankrike!” sa en av mina söner uppmuntrande tidigare i höstas. ”Frankrike har nog världens bästa apotek!”

Länge sköt jag också på problemet med hjälp av små påsar med pulver att lösa upp, morgon, middag, kväll. De innehöll paracetamol, C-vitamin, E-vitamin och möjligen någon hemlig ingrediens. Det fungerade strålande några veckor, men i går var det oundvikligt att gå till doktorn.

Det var en effektiv man med allvarligt sätt. Det fanns ingen anledning att misstro hans ordinationer, varibland antibiotika mot halsfluss. Det enda konstiga i sortimentet var själva hostmedicinen. Den var utformad för att man skulle hosta så mycket som möjligt, medan den löste upp eventuellt slem att spotta ut.

Dels vill jag verkligen inte gå omkring och spotta som en buse, dels lärde vi oss redan i den gamla realskolans biologilektioner att magen, dit man sväljer hostmedicinen, sitter på ett ställe, och de hostomskakade lungorna på ett annat, utan inbördes förbindelse. Läkarutbildningen kanske håller på att bli för rationaliserad.

Det är jag som läser bipacksedlarna i medicinförpackningar. Det tål bara en som har läst deckare sedan i sexårsåldern. Det är ruskig läsning som mest handlar om biverkningar av en art man aldrig hade kunna föreställa sig.

Yrsel, ledsmärtor, håravfall och hudförändringar verkar vanligast. Sedan accelererar det ofta (vid vanlighetsgraden mindre än 1 på 1 000) till ärftligt vansinne och att stugan därhemma brinner ner.

Det är bäst att inte läsa de blad som hör till ens egen medicin.

En välbekant fransk journalist, Philippe Bouvard, intervjuades häromdagen i Le Figaro om vad som höll honom så välmående och glad vid 87 års ålder. Han hade alltid uppskattat kvinnor och la bouffe, gott käk, sa han.

Kanske ett glas vin också, om han inte hade sparat allt till den auktion som artikeln egentligen handlade om.

Han måste sälja det som kallades hans lilla parismuseum av bland annat boksamling, signerade litografier, vackra möbler, årgångsviner och en midnattsblå Rolls Royce cabriolet för att betala skatteskulder. Till råga på allt måste även hans hus i Paris sjuttonde arrondissement säljas.

Att han ändå såg glad ut på bild, fick mig att tänka att han kanske skiljs från det i den populära franska försäljningform som kallas viager.

Det gjorde Mme Jeanne Calment, till för några år sedan Frankrikes äldsta levande kvinna. Det innebär att köparen betalar ett lågt pris, mot löfte att säljaren får bo kvar gratis resten av livet.

Det var en advokat som säkert tyckte att han gjorde en fin affär. Sen blev han gammal och dog, och hans barn blev gamla och pensionerade.

Men Madame Calment hon bara levde på tills hon var 122 år, och avbildades varje år på sin födelsedag, nyfriserad och med ett glas champagne i handen, inte bara i franska tidningar utan även i Dagens Nyheter.

Det kanske är det som är den bästa franska medicinen; livsglädje – joie de vivre!