Kultrullen: Psssssssssst!.... Du har post i Box 237!

ERNST LUBITSCHS "The Shop Around The Corner" (1940) är en film man kan genomsyna för femtielfte gången för att fortfarande fröjdas över spel, regi, dialog, rolltolkningar, allmänt flyt och ren och skär finess. Att sånt inte finns längre svider.

Fylld av oro går man därför att nöta byxbaken till nyversionen, "Du har mail" med Tom Hanks och Meg Ryan. Om den har det nilspettrats ivrigt i tv, dock utan att någon kläckt ur sig att det handlar om ett rip-off på Lubitschs film. Undrar varför, den som rewritar en bok lär väl få det skrivet på näsan på sig.

DEN ALLT MER fetkindade Tom Hanks hipfaktor sjönk också oroväckande den Letterman-kväll han satt och raljerade över att 1940-versionen, "en gammal Jimmy Stewart-film vet ni", utspelar sig "i Budapest av alla konstiga ställen, hahahahaha".

Jaharu. Men handlingen, hos Lubitsch liksom i originalpjäsen, utspelar sig ju i Budapest.

Får den inte det

Måste Romeo & Julia omplanteras till ett coffeeshopsmysigt turistmanhattan för att moderna broilerskådisar ska fatta

Hur är det med Tjechovpjäser, får de utspela sig i Ryssland

Börjar ana att Forrest Gump var ett fall av typecasting.

Sen har vi snart 40-åriga Ryan som med öppen mun och skolflickig hoppahageplastik skuttar gatan fram med bagelpåsen dinglande. Bruden tror hon är femton och spelar i nån fucking tonårsfilm, finns det en läkare i salongen

POÄNGEN med originalet är att kontrahenterna är arbetskamrater, ses och nöts dagligen, går varann på nerverna till förbannelse, kort sagt avskyr varandra utan att inse att de är förälskade i varandra per anonyma kärleksbrev. Där blottar de å andra sidan sina själar och hjärtan å det intimaste.

"O, käre vän, mitt hjärta darrar när jag går in på postkontoret, och där ligger du, väntande i Box 237. Jag tar dig ömt ur kuvertet och läser dig. Läser dig där, på stället."

Jo, sånt är livet, människor kan dölja sitt innersta för varandra i det längsta.

I nyversionen är de businessfiender, och när det är glömt kan de hoppa i bingen. Vad är det för poäng med det

KORT SAGT, "The Shop Around The Corner" har vad "Mail" saknar, passion, täthet, magi, gnistrande dialog med anad smärta bakom humorn, gripande birollskaraktärer, lysande skådespeleri och en nästan framviskad sista halvtimme som lämnar en med bävan i hjärtat.

Glöm däremot Judy Garland-versionen från 1949, alltså "In The Good Old Summertime", klumpigt spelad, illa regisserad.

Men hur är det med musikalvarianten, dvs "She Loves Me", väntar den ännu på sin första svenska plankning

Där har man ju ingen koll alls.

SVANTE GRUNDBERG