Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-19 08:23 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/nar-marc-wallenberg-fick-losas-ut/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Diverse

När Marc Wallenberg fick lösas ut

Marc Wallenberg ville egentligen inte sköta ruljansen i den stora banken. Han sa det förtroligt till en nära vän och arbetskamrat som jag råkar vara bekant med. Visst, Marc erövrade examen vid Harvard Business School i USA, genomgick bankutbildning i New York, Genéve, Paris, London och Dusseldorf. 1958 blev han vd och chef för den stora banken. Det hade den auktoritäre fadern, Marcus Wallenberg, bestämt. Han ville att banken skulle växa och så blev det. 1971 fusionerade Stockholms Enskilda Bank med Skandinaviska Banken, SEB föddes. Och det var Marc som skulle lotsa den ännu nya banktitanen genom de ekonomiska grynnorna.

Diskret gjorde Marc sitt uppror mot den stränge, krävande fadern. Han berättade för min bekant att han vantrivdes med rollen, att han hellre ville ägna sin tid som kassör i golfklubben än våndas med plikterna i banksfären. Kanske ska man se hans utsvävning i stockholmsnatten kring 1969-70 som en del av den boja han ville befria sig ifrån. I samband med en ekonomisk sammankomst, där Marc var en av de medverkande i panelen, var ett antal ekonomer, bankhöjdare och utvalda journalister närvarande. En i den senare kategorin var medarbetare i Aftonbladet där jag då också var reporter. Medarbetaren skulle lämna en viktig artikel under kvällen men den skrevs aldrig – han hade inte kommit tillbaka från konferensen och ingen visste var han befann sig, det var ju före mobiltelefonernas tid. En sida var reserverad för denna viktiga artikel och oron i Klarakvarterens sista tidningsdrake spred sig under kvällen. En person, som hade kunskapen att fylla tomrummet, kallades in och lördagstidningen var räddad.

Men var fanns medarbetaren…? Svaret kom först tidigt under kommande förmiddag. Telefonen ringde på centralredaktionen, tjänstgörande morgonchef svarade. Medarbetaren berättade att han haft ett intressant och ”för tidningen givande” möte med sin samtalspartner under natten.

– Vi har en bra relation. Han gillar mig annars hade jag inte blivit inbjuden till mötet. Nu har vi haft lite roligt. Vi har haft tidig frukost på Centralstationens pub, lite morgondricka blev det också. Men problemet är att vi inte kan lösa ut oss. Kan du ordna så att någon kommer ner med ett par hundralappar…

Morgonredaktören frågade: ”Vem är din kompis?”

– Marc Wallenberg. Men han är också ”black” just nu…

– Den Wallenberg. Fan, han kan ju köpa hela stationen.

– Ja, men det får han göra senare. Nu måste vi betala och det kan vi inte.

En vaktmästare skickades till puben, ett populärt vattenhål för tidningsfolk på den tiden. Medarbetaren berättade senare för mig att han och Marc hade haft en rolig samvaro i stockholmsnatten, ”… Marcs slips och fina skjorta var nerkladdad med äggula men det var ingen som reagerade på det …”

Kanske var detta nattliga äventyr också en del i revolten mot fadern – han fick aldrig se den slipsen.

1971 begick Marc Wallenberg självmord, bara någon månad innan nya S-E-Banken formellt konstituerades.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt