Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 07:21 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/tysta-mari-tysta-mari-1998-09-20/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Diverse

Tysta Mari: TYSTA MARI

Ett sånt pinnsamt namn

Flygvapnets främste företrädare sedan första juli i år, generalmajor Jan Jonsson, imponerade stort på en av Maris kolleger, när han framträdde vid den internationella flygmässan uti Farnborough (i England ja, ja) förra veckan. Jonsson besvarade världspressens frågor kunnigt och lugnt och med en amerikansk accent som bara kan ha förvärvats på andra sidan Atlanten.

Jan Jonsson är 46 år och född i Bräcke, alltså surjämte, och en man som enligt egen utsago "hellre agerar än parerar".

Han har flugit både Lansen och Viggen, men aldrig Gripen, som han icke desto mindre gärna hjälper till och marknadsför, som representant för (den hittills enda, men nöjda) kunderna, dvs det svenska flygvapnet.

Hemma i Sverige hoppas han enligt flygets hemsida på nätet, kunna förvandla Flygvapencentrum till en enhet som präglas av kompetens, flexibilitet och initiativkraft.

Hur i allsin dar kan en sådan man, på en gång förfaren flygare och munvig byråkrat, ha ett sånt tråkigt smeknamn - "Pinnen"

Far och

flyg på gatan

Storstockholms Lokaltrafik, SL, har problem med försenade tunnelbanor, arga och kissnödiga busschaufförer och resenärer som sviker, vilket inte minst huvudstadens enda kvällstidning Expressen har uppmärksammat. "Det här är värre än slaveriet" och "SL är ett sjunkande skepp" lyder några av rubrikerna från de senaste veckorna.

På SL har ledningen hoppats på bättre tider och en stor begivenhet har varit den nya blå linjen, Linje 4, som går genom hela stan. De extra långa bussarna skulle ta fler passagerare och snabbt ta sig fram med hjälp av första tjing på grönt ljus i korsningarna.

Mari skulle aldrig ta till så grova omdömen som Expressen, men konstaterar stillsamt att resorna med Linje 4 inte riktigt går som SL har planerat. Köerna är lika långa, bussarna ofta lika korta och röda och passagerarna lika irriterade som förr.

Därför blev förvåningen stor när SL presenterade sin lilla propagandabroschyr för den blå linjen, som hade författats av Cecilia Hagen, känd från just Expressen.

Under rubriken "Försjunken i stilla bussåkarro" berättar fru Hagen om sina alldeles egna erfarenheter av linje 4:

"Bussen är det mest rofyllda och mest spännande urbana kommunikationsmedlet. Vilket betyder att det är så ojämförligt fridfullt att guppa fram mellan Stockholmstrafiken i magen på en omnibus. Så avslappnande. Som att meditera, jaga maskrosor eller stryka".

Det låter lyriskt men Mari undrar i vilken stad och på vilka bussar Cecilia Hagen åkt. Och funderingen kanske inte är så dum, hon flyttade ju till London i somras - innan Linje 4 startade!

Nya frågor

från Expressen

Förra veckan berättade Mari att Expressens avgående söndagschef Susanne Hobohm i desperation vänt sig till sierskan Saida i Boden för att leta efter några försvunna och dyra bilder. Bilderna är ännu inte återfunna, men däremot har Saida fått en ny uppgift att svara på:

"Var är våra 300 000 tappade läsare"

Resa

med förhinder

Det var fint främmande i Stockholm i veckan. Kungen fyllde 25 år på tronen och fick besök av bland andra kung Harald. Sin vana trogen bad Harald Hovstallet, som sköter transporter av viktiga utländska gäster om att få den "vanliga" chauffören, en mycket trevlig och körskiclig man som tidigare kört det norska kungaparet.

Men svaret från stallet blev ett harklande och ett ursäktande mummel. "Tyvärr det går inte. Han har . . .hrm. ..alltså . . .han har kört lite för fort nyligen . . .så att. . . liksom . . .kort sagt . . .han har inte fått sitt nya körkort än."

Adaktusson

ångrade sig

Titta på valvakan i tv i kväll och fundera på vad Lars Adaktusson sa häromdagen i förmiddagstidningen Aftonbladet. Han berättade att han "bävade för valvakan

Jojo, det kan Mari tänka sig. Först var Monica Saarinen den som blev tillfråga om att vara huvudprogramledare. Men hon skulle också ha någon vid sin sida utöver Sören Holmberg.

Efter en tid fick Lars Adaktusson frågan om han ville bli Monicas Saarinen partner. Strax efter det att han tackat ja, gick det uppför honom att det inte var han som skulle leda den prestigefyllda debatten med partiledarna när de droppade in senare under kvällen. De kommer ju till studion, i detta fall Riksdagshuset, när valresultatet börjar avteckna sig.

Leda eftersnacket skulle nämligen KG Bergström göra. Adaktusson blev rasande, ställde till ett himla liv och hoppade av alltihop. Fick han inte leda partiledardebatten så fick det vara.

Antagligen trodde han att detta agerande skulle gagna honom och att redaktören Eva Marling och Hans Hernborn i teve-ledningen skulle mjukna och ge efter.

När han, Adaktusson alltså, efter ett par dagar insåg att slaget var förlorat hoppade han på igen.

Så nu tror sig Mari förstå varför Adaktusson "bävar": han står inte ut med att se KG Bergström i den huvudroll han själv åtrådde - eller

Inte ens Ian

stor nog i truten

Hur många marsipanbollar kan Ian Wachtmeiseter, ledaren för det nya enmanspartiet, stoppa i munnen utan att svälja någon av dem

Mari vet, IW råkade nämligen på en middag utmana odontologiprofessorn Lennart Wieslander - som i våras fick det amerikanska Ketchampriset, tandläkarnas eget lilla Nobelpris - i att stoppa flest marsipanbollar i munnen.

Det skulle IW inte ha gjort. Marsipanbollarna är obetydligt mindre än sådana där chokladbollar med cocos utanpå. Herrarna turades om att placera bollarna en och en i munnen. IW först, LW sedan. När herrarna plockat in elva var och IW skulle placera den tolfte var han blå i ansiktet, ögonen gick i kors och den sista bollen höll på att täppa till luftstrupen. Han kastade in handduken.

Vad IW inte visste var att LW inte bara i egenskap av tandläkare är en hejare på att lasta in prylar i munnen utan dessutom har en märklig naturtalang. Be honom greppa med fingrarna i båda kinderna och dra.

Resultatet blir ett jättetält.

En käck

president

De två presidenterna stod så rart framför tv-kamerorna i Vita Huset. De obligatoriska frågorna om Bill Clintons vänsterprassel (sexmissbruk som amerikanska moralister uttrycker det) kom på tapeten. Hade kanske gästen från Tjeckien någon åsikt

Men Vaclav Havel sade diplomatiskt:

- Jag vill inte uttala mig om saker jag inte förstår.

Hans landsmän hemma i Prag fick anledning att dra på munnen. För vad var det som VH inte förstod

Att han gärna ägnar sig åt sexlekar med andra än sin fru, betydligt mer avancerade ön Clintons, är en offentlig hemlighet sedan många år.

Tjeckerna kunde på sin höjd fnissa - men de skulle aldrig drömma om att försöka komma åt sin president för något sådant. Att byta partner med varann var ju efter invasionen ett av de få nöjen som den tjeckiska intelligentian kunde ägna sig åt.

Och en psykoterapeut gjorde rentav den häpnadsväckande upptäckten att dessa partnerbyten, ja hela sexintresset, stannade upp under sammetsrevolutionen då folk fick annat att göra.

Men Havel vet, som andra européer, att sitt sexliv behöver man inte tala högt om. Att ljuga om detta offentligt tillhör faktiskt god ton.

Av lätt insedda skäl.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt