1 Viktigast: att ena partiet

Det är bara ett år kvar till riksdagsvalet och Moderaterna är ett parti i kris. Anna Kinberg Batra har just avsatts som ordförande och partiet är kluvet i synen på SD.

Ulf Kristersson försöker behålla det mesta av den politik som han själv varit med om att lägga fast under Kinberg Batras ledning. Han vill inte ha strid om strategin eller poster i partiet. Han har redan deklarerat att han vill fortsätta samarbetet med de nuvarande vice ordförandena, inklusive hans viktigaste konkurrent Elisabeth Svantesson.

2 Skaffa sig ett regeringsalternativ

Ulf Kristersson betonar alliansens roll starkt. Han säger till DN att han absolut inte är beredd att budgetförhandla med SD, utan bara med sina borgerliga kamrater. Men samtidigt skriver han i sin politiska plattform: ”Alliansen ska försöka bilda regering och lägga fram en budget efter nästa val, oavsett om de rödgröna blir större eller mindre än alliansen.”

Han ändrar alltså inte det kontroversiella beskedet som Anna Kinberg Batra gav den 19 januari. M vill fortfarande fälla regeringens budget nu och ta över, trots att den ekvationen bara fungerar med SD:s röster i den borgerliga vågskålen. Det var det beskedet som centerledaren Annie Lööf liknade vid att kasta ut Sverige i en politisk cirkus. Här kan Kristersson komma att få välja: Alliansen eller att försöka regera själv i varje möjligt läge. Är han beredd att regera utan C och L om det går?

3 Vända kurvan

Moderaterna har haft en riktig genomklappning i opinionen. Partiet har tappat förtroende i sakpolitiken, för partiledaren och inför riksdagsvalet. Kristersson måste hitta en riktning och sakpolitik som vänder trenden till valdagen. Lyckas han inte med det blir han sannolikt en parentes som ledare i Moderaternas historia.