Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 08:17

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/nyheter/annika-strom-melin-med-angela-merkel-vid-rodret-behaller-eu-sin-stabilitet/

NYHETER

Annika Ström Melin: Med Angela Merkel vid rodret behåller EU sin stabilitet

När 61,3 miljoner tyskar går till val i dag är det finalen på Europas supervalår. Det mesta tyder på att Angela Merkel sitter kvar – men vem hon bildar regering med får stor betydelse för Europa framöver.

EU behöver en ordningsman, och Angela Merkel är som gjord för den rollen.

Under de senaste årens många olika EU-kriser har hon gång på gång försökt hålla ihop EU-klassen.

När eurons kris var akut, när Ryssland annekterade Krim, när flyktingar vandrade genom ­Europa, när EU sydde ihop ett ­avtal med Turkiet eller när USA valde en nationalistisk och EU-kritisk president.

Varje gång har den tyska förbundskanslern talat om de värderingar som anses ligga till grund för EU och om medlemsländernas gemensamma intressen och ansvar.

Inför EU-toppmöten i Bryssel svarar också Merkel alltid kortfattat och med oföränderligt lugn på journalisternas frågor.

Andra EU-ledare passar ofta på att göra utspel och slå ett slag för nationella intressen.

Det gör inte Merkel. Hon ställer sig vid en mikrofon framför berget av klängande journalister och fotografer och undervisar oss om vad som står på toppmötets dagordning.

Först ska vi tala om det, sedan om det och till sist om det, för­klarar Merkel med den där pedagogiska rösten. Allt detta vet journalisterna, men Merkel tycks utgå från att eleverna inte har läst på.

När finalen i det europeiska supervalåret närmar sig är spänningen därför nästan borta. Angela Merkel verkar gå mot en klar seger, och det borgar för EU-stabilitet.

I våras var stämningen både irriterad och nervös. Den nederländske premiärministern Mark Rutte talade om de kommande valen i EU som om det vore en europeisk fotbollsturnering. Och först ut var Nederländerna.

– Vi går till kvartsfinal och ska besegra fel sorts populism. Sedan blir det semifinal i Frankrike och därefter final i Tyskland, hävdade Rutte.

Hittills verkar det som om Mark Ruttes segerstrategi håller. Någon definitiv punkt för supervalåret är förstås svår att sätta, eftersom det alltid är ett nytt europeiskt val på gång någonstans. Närmast är det Österrike som väljer nytt parlament nästa månad.

Men kvartsfinalen i Nederländerna blev ingen stor framgång för EU-fientliga Geert Wilders PVV, även om partiet fortfarande är ­landets näst största, och i semi­finalen i Frankrike misslyckades Nationella frontens Marine Le Pen med att väljas till landets president.

Att ett extremt nationalistiskt, EU-kritiskt och främlingsfientligt parti för första gången i modern tid ser ut att få plats i Tysklands förbundsdag, och att det till med och med verkar kunna bli landets tredje största parti, ger förstås obehagliga historiska vibrationer på många håll i övriga Europa.

Flertalet tycks ändå utgå från att Alternativ för Tyskland, AFD, blir isolerat i förbundsdagen och inte ges möjlighet att påverka politikens innehåll i unionens största medlemsland.

Europatävlingen som Mark Rutte talade om för ett halvår sedan anses därför redan vara avgjord, i alla fall tillfälligt. Och efter de senaste årens alla EU-kriser är stämningen i Bryssel nästan munter och ibland lika självsäker som förr.

– Vinden är tillbaka i EU:s segel. Låt oss göra det mesta av detta tillfälle och hissa våra segel, proklamerade EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker när han höll sitt årliga linjetal förra veckan.

Men åt vilket håll ska EU-skutan styras? I väntan på det tyska valet går en lång rad EU-förhandlingar för närvarande på sparlåga, för Tysklands position avgörs inte enbart av Merkel.

Politiken påverkas också av vilket eller vilka partier som kommer att ingå i nästa tyska regering.

Mest akut och politiskt känsligt är eurosamarbetet.

Frankrikes president Emmanuel Macron kan räkna med starkare tyskt stöd om kristdemokratiska CDU:s stora koalition med socialdemokratiska SPD fortsätter, än om liberala FDP blir en del av nästa regering i Berlin.

Liberalerna, FDP, vill absolut inte bidra med nya räddningspaket till Grekland eller andra medlemsstater som behöver hjälp. Euroländer som inte klarar sig på egen hand ska sparkas ut ur valutasamarbetet, anser FDP.

Men Frankrikes president Emmanuel Macron står redan och stampar och hoppas på en ordentlig reform av EU:s valutasamarbete så snart som möjligt.

Den franske presidenten vill bland annat inrätta ett parlament för eurozonens länder, skapa en europeisk valutafond och tillsätta en finansminister som ska få ansvar för en rejäl budget med pengar för investeringar och ­insatser i krisande euroländer.

Hittills har Angela Merkel visat diffus välvilja i förhållande till Macrons förslag. Hon gillar inte allt och förbundskanslerns kristdemokratiska parti CDU skriver ytterst kortfattat om euron i årets valprogram.

Det kan tolkas som att Merkel i denna centrala fråga håller dörrarna öppna för förhandlingar med både FDP och SPD.

Med FDP i nästa regering kan också EU:s relation med Ryssland förändras. De tyska liberalerna, som antagligen skulle få utrikesministerposten i en eventuell koalition med Merkel, anser att EU måste samarbeta mer med Moskva och att unionen ska acceptera den ryska annekteringen av Krim.

Hur det än går påverkas EU. Tyskland har alltid varit ett centralt medlemsland i EU, och under senare tid har landet fått en allt starkare roll.

Så är det också, rent formellt. Från och med i år tar EU:s röstregler hänsyn till att Tyskland har störst befolkning och landet har därför fler röster än någon annan medlemsstat när rådet klubbar nya EU-lagar.

Men Berlin vet att det finns en gräns för hur starkt övriga EU-länder tänker låta Tyskland bli.

Allt är inte glömt och ända sedan 1949 har Tyskland försökt låta bli att utnyttja sin fulla kraft.

”Europa måste tjäna på vår styrka, för vi tjänar på Europas styrka”, förklarade till exempel Tysklands nuvarande president Frank-Walter Steinmeier under sin tid som utrikesminister.

Det gäller också för den kommande tyska regeringen.

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt