Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Dådet har likheter med attackerna i Berlin och Nice

Det bara var en tidsfråga innan det måste hända: Terrorn har nått Sverige. Frågan var bara när, var och hur. Svaret kom på fredagen med det misstänka terrordådet i Stockholms city, som har många likheter med det senaste årets blodiga mordattentat i Nice, Berlin och London.

Precis som de senaste dåden i Europa verkar det ha handlat om en ensam gärningsman. Han hade dessutom gemensamt med de tidigare att han använde sig av en lastbil eller en stadsjeep för att med den som mordvapen döda och lemlästa ett maximalt antal människor.

Och precis som vid alla terrorattentat var syftet att skapa hat och sätta skräck i befolkningen. Och att samtidigt paralysera samhället och offentliga beslutsfattare.

Delvis lyckades det, och vi fick en svart fredag. Ett vårsoligt Stockholm förvandlades på någon timme till en spökstad, där varken t-banan eller bussar gick, och alla biografer, teatrar och större varuhus var igenbommade.

Metoden att använda motorfordon – och i London kompletterat med en kniv – stämmer väl med vad terrorsekten IS har uppmuntrat till. I förra årets novemberutgåva av IS-tidskriften Rumiyah (Rom) lyftes senaste sommarens terrordåd i Nice fram som ett exempel på ett slags attacker som kan utföras ”bakom fiendens linjer”.

I tidskriften heter det att ”trots att motorfordon är en väsentlig del av det moderna livet, så är det få som faktiskt inser deras destruktiva och dödliga förmåga att skörda stora mängder av offer på ett uttänkt sätt”.

Den typen av dåd hör också till de svåraste att förebygga eller förhindra, särskilt om en ”ensam­varg” står bakom attentatet. Inga underrättelsetjänster eller avlyssningar i världen kan gå in i en enskild terrorists hjärna.

Ett ”low tech”-dåd kräver inte sofistikerad utrustning, ingen avancerad planering och inga vapen som är svåra att få tag på. Och därmed är det i princip omöjligt att ertappa någon som är i färd med att planera terror.

Ändå är det denna typ av ­händelser som polisen och Säpo har förberett sig på och planerat för, åtminstone sedan Taimour Abdulwahab sprängde sig själv till döds på Bryggargatan i centrala Stockholm den 11 december 2010. Hans dåd, det första självmordsdådet i Sverige, misslyckades. Sprängladdningen i hans självmordsbälte fungerade inte som avsett. Annars kunde uppemot 40 människor ha dödats.

Vi vet ännu inte vem, eller vilka, som står bakom nedmejandet av dussintals människor på Drottninggatan.

Men mönstret är exakt detsamma: det är de mjukaste och skyddslösa som är enklast att skada; helgshoppare, turister, butiks­anställda och kontorsslavar.

I nästan samtliga tidigare fall i Europa har förövarna varit jihadister, alltså extrema islamister som hatar den västliga liberala demokratin, som de betraktar som förkastlig och gudlös.

Om det finns någon skillnad mot dåden i stormakterna Frankrike, Tyskland och Storbritannien – som terrorsekten i flera fall har tagit på sig – och det att Sverige inte är en självklar måltavla för islamister.

Brittiskt och franskt stridsflyg deltar i USA-koalitionens operationer mot IS i såväl Irak som Syrien. Sveriges militära insats är begränsad till norra Irak, med en blygsam styrka.

Om de andra våldsdåden hade ett politiskt syfte, där till exempel Westminster, det brittiska parlamentet, sågs som är en symbol för en av västvärldens äldsta demokratier, var det troliga målet i Stockholms city inget annat än att tillfoga så mycket död och förstörelse som möjligt.