Massmediernas nyheter kan straffas som spioneri

Sverige deltar ständigt i olika fredsinsatser som leds av FN, Nato eller EU. Enligt det nya förslaget ska svenska massmediers rapportering, som tydligt försämrar Sveriges samarbete med organisationer eller andra länder, kunna jämställas med spioneri.

– Det är ofattbart. Det här förslaget hör inte hemma i en demokrati där en fri press är en av hörnstenarna. Detta är en farlig lagstiftning som makthavare i framtiden kan använda hur som helst, säger journalisten Johanne Hildebrandt.

Som en av Sveriges mest erfarna krigskorrespondenter har hon rapporterat från 1990-talets Jugo­slavienkrig, Irakkriget och den Nato­ledda svenska militärstyrkan i Afghanistan.

Om någon spionerar mot en internationell organisation så täcks detta inte av dagens svenska lagstiftning.

Därför har enmansutredaren Runar Viksten den 28 september lagt fram lagförslaget att den som allvarligt skadar Sveriges relationer med att annat land eller en internationell organisation ska kunna åtalas.

Enligt lagförslaget ska den som begår ”spioneriliknande gärningar” och som orsakar ”avsevärd” skada för Sveriges relationer straffas. Två nya brottsrubriceringar föreslås: dels utlandsspioneri med fängelsestraff i upp till fyra år och dels grovt utlandsspioneri med upp till åtta års fängelse.

Men det som är kontroversiellt med utredningen är att även svenska massmedier ska omfattas. Om en publicering rvöjer hemliga uppgifter jämställs detta med utlandsspionage. Det sker genom ändring två grundlagar: tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.

Johanne Hildebrandt har i artiklar och boken ”Krigare” skildrat svenska soldaters verklighet under striderna i Afghanistan.

– Lagändringen kommer att omöjliggöra krigsrapportering från fältet. Om jag följer svenska trupper och ser hur USA bombar en by så att civila dör, så kan min rapportering kriminaliseras därför att den stör Sveriges relationer till USA, säger Johanne Hildebrandt.

– Det är svårt nog att rapportera från krigsområden. Att få följa svenska trupper utomlands kräver redan i dag tillstånd. Lagen kommer att leda till minskad insyn. Vem är kompetent att avgöra vad som kan skada Sveriges relationer? ­Officerare och soldater kommer att säga nej till journalister av rädsla för att göra fel, befarar hon.

Utredningen lägger stor vikt vid att andra länder använder journalister för spionage. Exempel som nämns är amerikanska underrättelseorganisationen CIA och ryska propagandamedier som RT vilka sprider desinformation.

Intresseorganisationen Utgivarna – som företräder Sveriges tidningar, tidskrifter, radio- och tv-kanaler – ifrågasätter varför lagändringen för medierna alls behövs.

– Om man läser utredningen så finns det inte ett enda konkret exempel på att Sveriges deltagande i internationella insatser skulle ha skadats av att man publicerat uppgifter som kan ha varit hemliga i andra länder. Ska man göra lagändringar ska det finnas ett klart och tydligt motiv, säger Nils Funcke, vd för Utgivarna.

Utredaren Runar Viksten anser att kritikernas farhågor är ”klart överdrivna”.

– Det är ju inte bara svenska medier som faller under straffbestämmelsen för utlandsspioneri. Att tro att enbart utländska medier skulle utnyttjas för spioneriliknande syften är nog aningen naivt, säger Runar Viksten.

Men Nils Funcke anser att Vikstens utredning haft ett alldeles för snävt fokus.

– I Sverige har traditionen varit att grundlagarna inte får ändras på förslag av en ensamutredare. Det har i stället skett genom en parlamentarisk kommitté vars huvuduppdrag har varit att ta till vara yttrandefriheten. Här har det varit en ensamutredare med ett helt annat perspektiv, där det viktiga varit att skydda Sveriges deltagande i internationella insatser. Redan på den grunden borde regeringen säga nej till den delen av förslaget, säger ­Utgivarnas vd.

I tryckfrihetsmål åtalas utgivaren av en skrift eller ett program. Men utredningens förslag innebär att grundlagens skydd för att anskaffa och meddela uppgifter för publicering inte ska gälla vid utlandsspionage.

I dag gäller meddelarfrihet vilket innebär att en person kan tipsa journalister om missförhållanden och att denne uppgiftslämnare inte får efterforskas av myndigheterna.

Men när Svenska Dagbladet 2008 rapporterade om att striderna i Afghanistan var häftigare än vad Försvars­makten uppgav, så för­sökte myndigheten att spåra mejl mellan soldaterna och svenska journalister.

– Meddelarfriheten har visat sig vara oerhört centralt för att uppgifter om maktmissbruk, vänskapskorruption, mutaffärer, bristande upphandlingar, it-säkerhetsläckor och övergrepp av andra länders officerare har kunnat avslöjas. Förslaget innebär att det inte går att förutse vad som är straffbart eller inte, säger Nils Funcke.