Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-20 16:46 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/pa-stan/blyg-doldis-trader-fram/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
På stan

Blyg doldis "träder fram"

Teater/ En modern saga med referenser från 20-talet och framåt förmår en teaterdoldis att "träda fram".

+++

"Trettondagsafton" eller "Vad ni vill" av William Shakespeare i regi av Johan Bergenstråhle har premiär på Stadsteaterns Klarascen fredagen den 12 februari kl 19.

+++

Av Yvonne Malaise

Han har slickat hår, kritstrecksrandig kostym och blanka svarta skor samt ett oklanderligt uppträdande - i alla fall uppåt.

Malvolio, fröken Olivias hovmästare med ambitioner att klättra högre upp på samhällsstegen och en av Shakespeares kostliga figurer i "Trettondagsafton", spelas av en riktig skådespelardoldis. I alla fall i antalet spaltcentimetrar mätt avseende hans egen person.

Han heter Niklas Falk och tycker inte om att bli intervjuad. Inte för det att han vill vara avig eller snorkig, utan för att han tycker att det massmediala intresset ofta förskjuter eller förstorar proportionerna och för att han är rädd för att han ska haspla ur sig uttalanden, som kan uppfattas som uppstyltade och pretentiösa.

- Som liten var jag en blyg och tillbakadragen pojk’ och är väl det fortfarande, förklarar han väl medveten om att blygheten står i total motsättning till skådespelarens roll.

- Som väl är får jag syre och kraft ur texten och av det som jag gör. Och när det händer något på teatern tillsammans med publiken, när någon berörs, vare sig det är gripande eller roligt, då känns det som ett privilegium att få vara skådespelare, förklarar han.

DN:s klippkuvert talar också sitt tydliga språk om Niklas Falks inställning till intervjuer. Efter mer än tjugo års teaterarbete i Göteborg och dryga två år i Stockholm finns idel lovord över hans skådespelarprestationer, medan reportagen om hans person lyser med sin frånvaro som svarta hål.

- Det är naturligtvis lite motstridigt, eftersom det är bra att teatern som konstart uppmärksammas, medger han.

Niklas Falk låter sig härmed "vikas ut" eftersom hans gestaltning av Malvolio handlar om en konkret arbetssituation. Och han går också med på, om än aningens motvilligt, att berätta lite om sin teaterbakgrund.

Först till arbetssituationen.

"Trettondagsafton", William Shakespeares förväxlingskomedi skriven vid sekelskiftet 1599 - 1600, spelas i ett nästan ödsligt rum på Klarascenen. En stor svart rundel och en illande röd tygridå. Det är allt som skådespelarna har att hålla sig till.

- Det är klart att det tomma scenrummet skapar speciella problem i gestaltningen. Här finns inga trappor att försvinna ut genom, inga stolsryggar att luta sig mot eller andra scenografiska detaljer som underlättar. Vi har fått söka oss andra vägar, säger Niklas Falk.

- Malvolio, som jag spelar, är en person som Shakespeare har tecknat elakt. Han har många dåliga sidor - han är en klättrare och en intrigör. Men man kan också se på honom med sympati, eftersom han drömmer om något annat. Alla figurer hos Shakespeare är djupt mänskliga och igenkännbara på många plan, fortsätter han.

- Malvolio åker på en stor nit i pjäsen och det finns något sympatiskt i detta att få se en person falla för sin egen blindhet. Och när pjäsen slutar är Malvolio kränkt och vill hämnas på hela byket, men om han gör det eller om han kommit till någon ny insikt

Det vet man inte, säger Niklas Falk.

"Trettondagsafton" i Johan Bergenstråhles regi inramas av sorgsen cirkusmusik som för tankarna till Fellinis filmer. Och kostymerna andas 20-tal med liten dragning åt maffiahållet.

- Vi spelar Shakespeares pjäs som en modern saga och leker lite med det italienska och med commedia dell’arten. Genom scenarrangemangen och språket försöker vi hitta en direkt väg till publiken, som inte går några tolkade omvägar, säger Johan Bergenstråhle, som använder sig av Göran O. Erikssons nyöversättning från 1991. Den som gjordes för Angeredsteaterns omtalade iscensättning, där skådespelarna uppträdde i jeans.

Angeredsteatern, en fristående del av Göteborgs stadsteater, var under tiotalet år Niklas Falks arbetsplats.

- Åren i Göteborg var en kreativ tid, då gruppteatern blommade. Och perioden vid Angeredsteatern utgjorde en särskilt betydelsefull peiod i mitt liv, då vi alla var med och tog kollektivt ansvar för produktionsbudget, repertoar och publikkontakt, säger han.

Niklas Falk är född och uppvuxen i Göteborg och yngst i en familj, där pappan var konstnär och mamman hade fullt upp med att ta hand om familjens sex söner. När Niklas Falk lämnade skolan var teatern ett självklart yrkesval för honom, eftersom den ingick som en naturlig del i familjens liv. Äldsta brodern Per var scenograf i Malmö och Niklas fick ibland följa med honom och titta på alla de stora. Näst yngsta brodern, Jonas Falk, blev också skådespelare och är liksom sin yngre bror i detta nu anställd vid Stockholms stadsteater samt också kollega i "Trettondagsafton"! Jonas gör Tobias, fröken Olivias suput till morbror och har flera scenkonfrontioner med den sprättige Malvolio, i brodern Niklas gestalt.

Niklas Falk kom som 17-åring in på scenskolan i Göteborg. Året var 1964. Och tre år senare anställdes han vid Göteborgs stadsteater som skådespelare. 1990 kom han till Stockholm och var med och invigde Stora scenen vid Sergels torg i Staffan Göthes "Den perfekta kyssen".

Några som helst problem att acklimatisera sig i Stockholm har han inte haft..

- Det har gått smidigt både för mig och familjen och vi trivs jättefint i Stockholm, säger han och tillfogar:

- Det var rätt att bryta upp från Göteborg, till slut kommer man till en punkt då man måste pröva på något nytt.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt