Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
På stan

Levande livet före Globen

Det händer mycket kring den före detta DN-kåsören Ingemar Unge just nu. Han behövde bara beträda sin nya scen på KF:s veckotidning Vi så fick han Det stora journalistpriset i sin klass.

Beskedet om den ovanligt välförtjänta utmärkelsen kom i torsdags. Veckan före hade hans nya bok "Paradiset under Globen" lagts fram för publiken och hyllats av recenscenterna. Den handlar om hans barndoms marker i de oglamorösa trakterna kring Enskedes slakthallar.

+++

Av JAN FALK

Alla som växt upp i Johanneshov eller Enskede minns Ödledammarna. Dom var två till antalet och låg i ett tallbevuxet område bakom Slakthuset där man kunde bada, åka flotte och fånga ödlor. Det gick också väldigt bra att cykla motocross här, eftersom det fanns en riktig crossbana - bara för cyklar.

Klättrade man upp för en brant grusåsslänt var man uppe på en fotbollsplan som spolades till is på vintern.

Allt detta är numera förpassat till historien. I dag ligger Globen och en affärsgalleria här, men på bilden ur DN:s arkiv skymtar fortfande dammarna uppe till vänster. Det var innan Isstadion fått tak.

En av alla som lekte här som barn var journalisten Ingemar Unge, som bodde på Pelargatan på andra sidan Nynäsvägen.

Han har skrivit en bok som kretsar kring detta spännande område. Boken heter "Paradiset under Globen" och är nummer 30 som under lika många år utgetts i förlaget Höjerings Stockholmianaserie.

Egentligen var det Unges avsikt att skriva om en mycket duktig, men konstigt nog nästan okänd arkitekt vid namn Björn Hedvall.

Det var han som ritade huset på Pelargatan och vid närmare efterforskningar visade det sig att Hedvall även ritat två andra hus där Ingemar Unge bott.

Men det är lätt hänt att hamna i ett Hedvallhus. Bara i innerstaden finns 131 hus ritade av honom och i förorterna finns flera hundra. Dessutom ritade han ett 20-tal biografer och mycket annat.

Enligt Unge var Hedvall något av specialist på att rita hus som var större inuti än de verkade utanpå.

1943 flyttade Ingemar Unge in på Pelargatan. Huset som hade sju våningar, innehöll sammanlagt 43 tvåor. Nästan allihop hade balkong.

Hammarbyhöjden eller Skärmarbrink som gatan hör till var fortfarande rena bondlandet i slutet av 40-talet. Här fanns fortfarande bondgårdar, älgar och skidspår som aldrig slutade. Här fanns också en kollosal massa barn, som fick vara med om en samhällsutveckling utan motstycke.

Plötsligt blev såväl bil som TV var mans egendom och ett tag befann sig alla i en epok som kallades "atomåldern".

Ödledammarna hade dock funnits med långt innan dess. Det bevisas av de sammanlagt 25 vittnesmål som avslutar boken. De representerar ett urval av de 180 "Ödledammare" som på två dagar skickade in berättelser till Unge efter en blänkare på DN:s Namn och Nytt-sida.