tidsdokument: Brittiska folkets sorgsna stämmor samlade i fiffig box.

En antologi

The Voice of the People

(TOPIC RECORDS)

Folkets röst. Det är verkligen vad detta är. I folkens sånger speglas samhällsutvecklingen, tidens gång och människornas egna liv. Utgångspunkten för denna musikaliska antologi är att folkets sånger är en inlaga i historieskrivningen. Det handlar inte bara om musik, det handlar om att förstå sitt lands kultur.

Det brittiska skivbolaget Topic Records har ambitiöst och noggrant satt samman denna antologi bestående av tjugo cd-skivor, där gamla inspelningar av de brittiska öarnas sångtradition sorterats under praktiska rubriker. På en cd handlar alla sånger om olycklig kärlek, på en annan om lycklig kärlek. En handlar om sprit, och ytterligare en om jakt. Det är ofta ganska smala ämnen, Topic records verkar ha haft tillgång till ett stort material. Men ämnesindelningen är en lysande idé, det placerar sångerna i en kontext.

Hela volymen innehåller närmare femhundra sånger, de allra flesta framförda a cappella av äldre män eller damer. De allra flesta handlar, oavsett ämnen, om sorgliga saker.

Och det är roligt att lyssna på, trots att påfallande många av sångerna är baserade på samma melodifraser. Det är lätt att visualisera de olika landskapen framför sig. Det blir ju mest klicheer förstås: slottsruiner och gröna kullar, åkanter och kolgruvor och giftiga buskar och murgröna och män på pubar i tweedkavajer; det är ett myller av människor och luften är full av röster, ljusa och skira och tunga och allvarliga.

Det är intressant att konstatera att intresset för folkmusik har en liknande historia som i Sverige. När den först "upptäcktes", i slutet av 1800-talet, var det av människor från den övre medelklassen och överklassen. Tron på imperiet hade börjat falla sönder och den engelska medelklassen drevs av ett sökande efter "det sanna England". Det fanns starka nationalistiska strömningar i samhället och folksångerna passade väl in i idén om en genuin och ren kultur, obefläckad av de fattiga industriarbetarna och den vulgära överklassen.

Man gav sig ut i landet för att leta material och tusentals sånger och danser upptecknades, men utan att egentligen bry sig om sångernas sammanhang, kulturbärare eller sociala kontext. För det mesta blev texterna sedan svårt förvanskade och användes ofta i propagandasyfte i storstäderna. Vilket förstås skrämde många lyssnare och bidrog till att folkmusiken sedan fick en stämpel som reaktionär och tråkig.

Precis som i Sverige kom nästa folkmusikvåg på sjuttiotalet. Och det var under den eran de flesta av dessa inspelningar gjordes. Följaktligen är de flesta av musikerna, sångarna och sångerskorna födda kring sekelskiftet, och inspelade precis i sista stund. Men andra upptagningar är äldre än så. Det verkar, oberoende av trender, alltid finnas ett litet men konstant antal entusiaster på jakt efter musiken. Det är denna produktion ett gott exempel på, man kan knappast tala om en folkmusiktrend i dag.

Men denna antologi har framför allt ett högt dokumentationsvärde, i längden är den faktiskt ganska uttröttande att lyssna på.

Po Tidholm

illustration: pia koskela