Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 07:02 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/pa-stan/tvarnit-for-danskidsens-kelgrisar/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
På stan

Tvärnit för danskidsens kelgrisar

I april satte Eyjafjallajökulls utbrott stopp för Londonbandet New Young Pony Clubs Stockholmsspelning, men i kväll gör den dansanta kvartetten ett nytt försök att ställa sig på Debaser Medis scen.

När New Young Pony Club släppte sin debutskiva ”Fantastic playroom” för tre år sedan landade den rakt i euforin som härskade på Londons klubbscen kring mitten av 00-talet. Dess bekymmerslösa punk-disko med kvicka texter om att låta tjejkompisen göra vad pojkvännen inte klarade av och kinky glassmetaforer gick hem både hos popkritikerna och bland danskidsen.

Bandet buntades på måfå ihop med kolleger som Klaxons och The Sunshine Underground och fick stämpeln nu-rave – ett löst sammanhängande gäng som ”ogillade gammeldags indie”, hade en förkärlek för neonfärger och ett rykte om sig att festa hårt. En stämpel som inte är lika lätt att dras med som det låter.

– En journalist beskrev oss som den fulla tjejen på festen, suckar den tjugonioåriga sångerskan Tahita Bulmer. Medierna fick det att låta som att det enda vi klarade av att göra var att festa.

I mars i år släpptes uppföljaren ”The optimist”, som, enligt dem själva, präglas av bandets emotionella utmattning och frustration över den image som hade tilldelats dem. På bara två skivor fick de dessutom uppleva hur nyckfull tjugoförsta århundradets musikbransch är för unga musiker. De tusen vinylerna som trycktes av första singeln ”Ice cream” sålde slut på tre dagar och debuten blev nominerad till prestigefulla brittiska musikpriset Mercury prize. När ”The optimist” skulle släppas var inget skivbolag intresserat.

– Vi gick till flera stycken. Ett hade inga pengar, andra ville inte ha den, förklarar Tahita Bulmer. Det har blivit svårare att vara musiker nu när den illegala fildelningen har försvagat branschen.

Lösningen blev att ge ut albumet själva. Projektet finansierades med pengar från bilföretaget Nissan som använde ”Ice cream” i en trettio sekunder lång reklamsnutt och bandet gjorde en skiva som var ”självskriven, självproducerad och självutgiven”.

– Det hade sina fördelar, medger Tahita. Vi kunde undvika de misstag som gjordes av dem som jobbade med oss på första skivan. Vi hade kontrollen och vi slapp gräla med skivbolaget om vilken bild vi ska ha på omslaget.

Resultatet har beskrivits som mer vuxet och dämpat av positivt överraskade kritiker. De kvicka, pratiga texterna, sprängfyllda med popkulturella referenser är kvar men i en betydligt mörkare och mindre lekfull skepnad än på den nonchalanta debuten.

– När ”Fantastic playroom” gjordes levde vi helt normala liv. Jag hade ett vanligt nio-till-fem-jobb. Den handlade om det ideala livet och jag är väldigt nöjd med att ha den som vår debut, men jag skulle aldrig göra en sådan skiva igen, säger Tahita Bulmer. The optimist” är mer verklighetsförankrad, vi ville visa att vi var tredimensionella människor.

Tahita Bulmer noterar också att inte bara det egna bandet, utan även Londons hela musikscen har förändrats sedan sist och att den kollektiva smaken blivit något sobrare i allmänhet.

– Nu-ravekidsen som kom till våra spelningar för tre år sedan lyssnar nu på Laura Marling och Noah and the Whale. Människor älskar det nya och är alltid ute efter det. Speciellt i Storbritannien .

Efter spelningen i Sverige och en turné i Australien är det meningen att New Young Pony Club ska börja på skiva nummer tre, men när den kommer att få se dagens ljus är oklart.

– Vi vet inte om vi kommer kunna göra om det vi gjorde med The Optimist. Vi kan inte räkna med att få den sortens pengar vi fick för ”Ice cream” igen och vi har inte tjänat några pengar på ”The optimist”. Nu har vi fått erbjudanden att vara förband till ganska stora musiker i Europa, men vi vet inte om vi har råd med turnéerna.

Ändå finns det ingen tvekan i rösten när hon förklarar vad bandets karriärsplan är.

– Vi är musiker, vi har alltid varit musiker. Vi vill ha en karriär som varar länge och vi vill göra musik som man kan dansa till.

Iva Horvatovic

iva.horvatovic@dn.se

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt