Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Nyheter

Tom Puss 50 år i DN

Den teckande serien Tom Puss har gått i Dagens Nyheter i 50 år. Det är ett remarkabelt jubileum som vi firar med att träffa den slitstarka kattens skapare, holländaren Marten Toonder, i hans hem på Irland.

+++

AV CECILIA JACOBSSON

Greystones är en by vid havet söder om Dublin. Alldeles bredvid kyrkan ligger Toonders hus, in bäddat i grönska.

- Märkte ni att det blev ett annat klimat när ni närmade er Wicklow-bergen

undrar vår värd. Hans hår är vitt, han är lång och gänglig, en vital 84-årig man.

Jo, det hade vi faktiskt märkt. Grönskan längs vägarna blev om möjligt ännu mer djungelliknande och närheten till bergens djärva profil påverkade även oss flyktiga besökare.

För drygt 30 år sedan fann Marten Toonder Holland för platt och för trångt. Hans serietecknande hade vuxit ut till ett litet imperium med många anställda, och nu sökte han lugn och ro. Han fann det invid berget på Irland.

Marten Toonder är en historieberättare. Så har det varit ända sedan han hittade på sagor för sin lillebror. Det mesta han kommer i kontakt med förvandlas på ett eller annat vis till en historia, och självklart har också huset han bor i ett förflutet.

Det heter Eyrefield Lodge, efter hästen Eyrefield som sprang hem en stor summa pengar åt förre ägaren, en gammal sjöman som efter vinsten fick råd att köpa huset. Men lyckan var kortlivad, sjömannen dog och eftersom han hade spelat bort alla pengar tvingades hustrun sälja möblerna en efter en. När Toonder kom dit med första frun och tittade fanns det bara en stol och ett bord kvar i vardagsrummet.

Nu är det inbott, ombonat, trevligt. Stora blomsteruppsatser i vackra krukor i burspråken, en pendyl som slår myndiga slag. Soffan och stolarna vid öppna spisen är mjuka och inbjudande.

Marten Toonder har inte många vänner i sitt nya land. Det var det som var vitsen med att flytta från det tättbefolkade hemlandet till huset vid kyrkan.

- Jag gillar människor, och behöver dem. Men mitt yrke är ett egocentriskt värv, jag måste få tid på mig och inte störas för mycket. Folk som kommer och sitter och pratar hela dagarna . . . Nej, jag håller mig undan så mycket jag kan utan att verka ovänlig.

Tom Puss är inte för barn, även om Toonders egna barn uppskattade den. Han finns på frimärke och är till och med präglad på ecu. Serien kan fortfarande avnjutas dagligen i Holland, Belgien och Tyskland förutom i Sverige.

Från Holland kommer det fortfarande flera brev om dagen, Tom Puss - som heter Tom Poes på originalspråket - har alltid varit extra populär där.

I DN är det Roland Gyllander som står för den svenska språkdräkten och en stor del av nöjet med Tom Puss.

- Det är lätt att fånga stämningen i serien, säger han, men texterna är ofta för långa och det är svårt att korta.

Marten Toonder liknar Dagens Nyheter vid en god vän som han har haft i 50 år, och vi skrattar oss förbi den beklagliga episoden när DN ville slopa Tom Puss. Han ansågs otidsenlig och tekniskt besvärlig, eftersom texterna under bildrutorna varierar i längd.

Det var 1971, och det är inte ofta som läsarna reser sig upp som en man, men Tom Puss-läsarna gjorde det faktiskt då. Och serien går kvar, 25 år senare. Men sedan 1986 är det gamla avsnitt som trycks om. Marten Toonder slutade rita nytt för tio år sedan.

- Jag ville sluta medan kvaliteten höll måttet. Man ser så många exempel på hur folk håller på för länge och blir sämre och sämre.

Varje ruta i serien tog två timmar att rita, varje avsnitt alltså sex timmar. Det var skönt att få sluta producera nytt med kniven på strupen. I huset i Greystones finns en vacker holländsk fru nummer två, Tera de Marez Oyens, som komponerar modern musik. Här är historien om hur de träffades.

- Min första fru dog, och jag var på vippen att flytta hem igen. Tera hade konsert i Dublin och hälsade via ambassadören att hon kände herr Bumble och gärna ville träffa hans skapare. Tyvärr kunde jag inte komma då, och då skrev hon ett besviket brev till mig. Jag svarade att jag också tyckte det var synd, men föreslog att vi skulle träffas när jag kom till Holland. Det gjorde vi, och nu är vi gifta. Det är underbart att träffa någon, särskilt när man är äldre. Jag ville inte vara ensam, det var hemskt.

Herr Bumble, det är björnen i serien Tom Puss.

- Jag tycker han är underbar, säger frun. Han är precis som jag, handlar först och tänker sedan.

Katten Tom Puss däremot tänker rationellt men är lite färglös. Björnen Bumble är i gengäld älsklig, fast han är litet "kort om roten", som hans svenske översättare säger.

Toonder inspirerades till Tom Puss av en engelsk serie som också hade texten under bilderna, men han anser att amerikanerna gör de bästa serierna.

- Jag träffade Walt Disney, han var inte mycket till tecknare, men han hade en makalös känsla för karaktärer. Var och en av de sju dvärgarna i Snövit är en fint utmejslad personlighet.

Två av Marten Toonders andra serier har också gått i Sverige, Lille kapten i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och en som hette Panda som gästspelade i DN.

Men var kommer alla historier ifrån

envisas jag.

Den engelska författarinnan Jane Austen, som har blivit så populär igen sedan hennes romaner har filmats, sade att det räcker att man känner en fyra fem familjer för att man ska kunna skriva romaner hela sitt liv. Fem familjer täcker in så mycket mänskligt beteende att det kan fylla volym efter volym. Marten Toonder - som beundrar det omedvetnas profet Carl Gustav Jung - tycker att det för det mesta räcker med att titta in i sitt eget inre.

- Det finns mänskliga egenskaper som inte förändras. Hat, kärlek, lusten att göra affärer. Att vara aggressiv och att vara smart. Och så slutar vi människor aldrig att leta mirakler.

De tio åren efter pensioneringen från Tom Puss har Marten Toonder ägnat åt sin självbiografi, vars tredje del just är färdig. Tredje, och sista, fast den slutar redan 1965. Det är lämpligt att sätta punkt där, vid tiden för flytten till Irland, säger författaren. Det som hände sedan - ja, folk lever ju än och det blir så känsligt.

Han arbetar i ett hörnrum på andra våningen med utsikt över Irländska sjön och skriver på elektrisk skrivmaskin. Dator har han prövat, men gillade den inte.

Trädgården runt Eyrefield Lodge är magnifik och vi måste avsluta besöket med att ta en promenad.

- Här var kalt när vi kom. Jag ville ha en tät och mystisk skog där träden brottades med varandra. Vi planterade träd, men när de växte till sig stod de så tätt att de fick kämpa för sitt liv. Det blev ingenting av det.

En professionell trädgårdsmästare fick ta över, och resultatet är förtjusande.

- Så här vill jag också ha det, suckar jag och fotografen Tommy Svensson håller med.

- Man får vad man vill om man önskar det tillräckligt hett, säger Marten Toonder och ler blitt.

Han är en man som funnit sitt mirakel.