Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-21 20:08 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/sport/idrotter-med-imageproblem/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Idrotter med imageproblem

Peter Pettersson Kymmer

TT

Intresset är enormt i samväldet. Försvinnande litet här.

De tungt traditionella brittiska idrotterna cricket och rugby har svårt att slå igenom i Sverige.

Fotbollen introducerades i Sverige i slutet av 1800-talet av sjömän och hitflyttade britter. Hundra år senare är leken med läderkulan vår i särklass största enskilda idrott.

Cricketen och rugbyn landsteg tillsammans med fotbollen, men någon explosionsartad utveckling av de båda idrotterna går inte att skönja.

1998 finns det 500 licensierade cricketspelare i landet. Siffran för rugbyn är 2 000, och på internationell nivå tillhör vi blåbärsnationerna i bägge sporterna.

Ingen vet vad ointresset beror på, men en rimlig förklaring ryms i uttrycket image.

Fotbollen har i alla tider betraktats som en arbetarsport. Ett spel med och för den vanliga, enkla människan.

Cricketen och rugbyn däremot har förknippats med något helt annat - internatskolor, privatklubbar och dryg engelsk överklass. I samväldet spelade det ingen roll eftersom britterna ändå bestämde över de kolonialiserade staterna och vilka värderingar som skulle gälla där. I lilla Sverige med ett snabbt växande socialdemokratiskt parti och en allt starkare arbetarklass var sporternas framtoning utmanande, rent av provokativ i början av 1900-talet.

Den folkligare fotbollen lockade de breda lagren. Cricket och rugby fick brittisk ambassadpersonal och annat fint folk sysselsätta sig med.

Att de båda idrotterna i dag skulle lida av socitetsstämpeln köper ingen representant för något av de båda förbunden. På väg in i 2000-talet spelar andra faktorer in.

- Den allmänna uppfattningen är att rugby är livsfarligt, säger Ola Kvarnström, generalsekreterare, svenska rugbyförbundet.

- Det är så enkelt, att om cricket inte syns i media växer inte sporten, menar Hans Carstensen, svenska cricketförbundet.

Av de båda udda brittiska idrotterna står rugbyn utan tvekan bäst rustat för framtiden. Det svenska förbundet bildades strax efter andra världskriget, är RF-anslutet, och har administrerat ett fungerande seriespel i 50 år.

Kvarnström märker visserligen en stagnation bland seniorspelarna, men det gör inte så mycket tycker han eftersom juniorsidan har börjat växa i stället.

- Men vi måste arbeta mer mot skolorna, och informera mer. Rugby är en häftig, renhårig sport med få skador, och det måste vi ut och berätta.

Cricketen är i ett mer utsatt läge. Förbundet bildades så sent som 1989, det är bara entusiaster som är aktiva, och det saknas skyddsnät när första generationens spelare faller bort.

- Ska cricketen få fotfäste i Sverige måste vi få fart på ungdomsverksamheten. Den är det inte så mycket med i dag, säger Carstensen.

Någon draghjälp utifrån och uppifrån är inte att räkna med för någon av idrotterna. Åtminstone inte inom de närmaste åren. Såväl cricketen som rugbyn genomgår så här i slutet av 1900-talet stora förändringar internationellt sett. Att de överhuvudtaget varit organiserade som de varit och så länge är egentligen anmärkningsvärt.

Rugbyn har som på så många andra plan kommit längst, och har sedan några år tillbaka ett och endast ett centralt organ (mot tidigare två), International rugby board, som ansvarar för sportens utveckling på den allt trängre internationella idrottsscenen.

IRB är sedan 1995 medlem i den olympiska rörelsen och arbetar målmedvetet mot att få med rugbyn till de olympiska spelen i Sydney, Australien, år 2004.

- Det skulle vara ett lyft för sporten, inte minst i Sverige, tror Ola Kvarnström.

Cricketen, ligger återigen långt efter, och det tycks oerhört svårt att förändra sportens traditionella och mycket brittiska struktur.

All makt utgår fortfarande från Lord’s cricket ground i London, och bakom den fina beteckningen International cricket council (som för bara några år sedan kort och gott hette The cricket council) döljer sig världens i särklass mest inflytelserika idrottsförening, Marylebone cricket club, MCC, bildad 1787.

Långt in på 60-talet styrde MCC enväldigt över cricketsporten, men fick 1968 genom ett beslut i det brittiska parlamentet ta steget in i kulliserna till förmån för organisationen The cricket council. Rent praktiskt betydde förändringen ingenting, och än i dag är MCC den starkaste och mest inflytelserika aktören inom cricketsporten.

- Internationellt sett finns det en konstant kamp inom cricketen. Det blir så när det är en klubb som lägger upp riktlinjerna, menar Kent Löfgren, före detta sekreterare, svenska cricketförbundet.

Paradoxalt nog finns det inte längre någon idrottslig täckning för britternas vilja att bevara de administrativt traditionella mönstrena. England är inte vad det en gång varit, och har än så länge inte lyckats vinna en enda av de sex VM-turneringar som spelats.

Cricketens räddning verkar i dagsläget vara Australien som utmanat britterna och MCC.

Det australiska förbundet arbetar aktivt för att sprida och förnya sporten och ge den en tidsmässigt passande kostym.

- Det pratas om att cricketen skall bli uppvisningsgren i Sydney-OS år 2004, och jag tror det blir så. Australierna är angelägna om att visa upp sin nationalsport för hela världen, spår Kent Löfgren.

Fakta/cricket:

+ Engelskt slagbollspel med anor från 1500-talet.

+ Spelet går ut på att två lag om vardera elva spelare skall skaffa sig så många poäng (runs) som möjligt.

+ Poäng kan bara tas av innelaget, slaglaget, och erhålls när innelagets bägge slagmän efter ett slag byter plats sinsemellan eller om bollen slås utanför planens yttre gräns utan att vidröra marken.

+ Innelaget kan enligt komplicerade regler få extrapoäng.

+ En match består av en eller två inneomgångar per lag. En inneomgång avslutas när tio av innelagets slagmän är utslagna..

+ Världsmästare i cricket:

1975 - Västindien

1979 - Västindien

1983 - Indien

1987 - Australien

1992 - Pakistan

1996 - Sri Lanka

Fakta/rugby:

+ Engelskt bollspel med anor från tidigt 1800-tal.

+ Spelet går ut på att två lag om vardera 15 spelare skall skaffa sig så många poäng som möjligt.

+ Lag som lägger bollen bakom motståndets mållinje får fyra poäng (försök), och chans till ytterligare en genom den så kallade målsparken.

+ Det går också att få tre poäng att sparka bollen över ribban och mellan målstolparna under spelets gång - droppspark eller straffspark

+ Matchtiden är två gånger 40 minuter.

+ Världsmästare i rugby:

1987 - Nya Zeeland

1991 - Australien

1995 - Sydafrika

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt