Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Knäskadorna är vanligast. Kvinnor drabbas oftare än män. 40 idrotter i undersökning

Av BJÖRN GYLLENBERG

Knäskador är den vanligaste skadan inom de flesta idrotter, och framför allt är det främre korsbandet som skadas.

Knäskador som leder till bestående men är vanligare hos kvinnor än män, och kvinnorna skadas ofta i lägre åldrar.

Skaderisken är i allmänhet större ju högre upp i seriesystemet man kommer, skador inom elitidrotten är alltså vanligare än på motionsnivå.

Detta och mycket annat får vi veta om vi läser boken "Idrottsskador" som Folksam just gett ut. Folksam olycksfallsförsäkrar 1,6 miljoner aktiva inom drygt 40 idrotter.

56 000 skador

1985 publicerades den senaste idrottsskaderapoorten från försäkringsbolaget som då gällde skador mellan 1976 och 1983. Från 1986 fram till 1990 har 56 000 idrottsskador anmälts till Folksam och av dessa har 26 000 ingått i undersökningen som "behandlat" 24 olika idrotter.

Antalet anmälda idrottsskador ökar, vilket inte bara beror på att idrotten blivit hårdare och farten högre, utan på att anmälningarna ökar. Under 1993 anmäldes 22 000 skador till Folksam. Ändå är skadefrekvensen mycket låg om man tar hänsyn till den enorma mängd idrottstimmar som det tränas och spelas matcher i landet.

Dubbelt upp

Tar man hänsyn till uppskattad "exponeringstid", den tid man riskerar att skadas, är till exempel allsvenskan och division 1 i herrfotboll värst skadedrabbade.

Fotbollen är vår största idrott. 1990 fanns 165 000 licenserade spelare. Antalet skador är därför naturligtvis störst inom fotbollen. Åldrarna 21-30 är överrepresenterade i antalet skador jämfört med antalet licenser. Under 1990 fanns i allsvenskan och division 1 mindre än 1 procent av antalet manliga spelare. Ändå stod den lilla gruppen för 6 procent av de manliga spelarnas skador.

Division 2 och 3 visar en liknande överrepresentation: 3 procent av spelarna men 12 procent av skadorna. Gick man längre ned i seriesystemet (och juniorfotboll) var det relativ jämn fördelning mellan skador och utövare, medan pojkfotbollens skador ligger på en mycket blygsam nivå.

43 procent

43 procent av alla skador inom damfotbollen är knäskador medan motsvaransde siffra hos herrarna är 30 procent.

Det finns även andra olikheter. Herrarnas antal skador i samband med nickdueller är betydligt större än hos damerna, likaså när det gäller skador som orsakats av slag eller spark. Damernas skador handlar ofta om "trampade snett" och "fastnade i underlaget/vridvåld".

- Det finns all anledning att satsa mera pengar på forskning inom damidrotten, speciellt då fotboll och handboll, säger Ejnar Eriksson, professor vid Karolinska sjukhuset.

- Det vore naturligtvis befängt att förbjuda tjejer att spela fotboll även om det inträffar många skador. Ofta beror det på att tjejer börjar spela fotboll relativt sent, de är sena i sina fotbollsrörelser. - Vidare tränar de relativt lite. Ju mera de tränar ju mindre kommer de att drabbas av skador, säger Lars "Laban" Arnesson, vår förre förbundskapten.

Svårt att jämföra

Det är svårt att jämföra olika idrotter. Med tanke på exponeringstiden har till exempel allsvenskan och division 1 i herrfotboll högre skadefrekvens per 1 000 timmar än elitserien och division 1 i ishockey.

Bland ishockeyspelare med obligatorisk ansiktsskydd står tand- och ansiktsskador för 19 procent av anmälda skador medan siffran är hela 46 procent för spelare som inte har obligatoriskt skydd.

Plötsliga dödsfall är ovanliga inom idrotten. Under perioden 1986-90 anmäldes 48 fall som inte var rena olycksfall. Hjärtinfarkt var den vanligaste dödsorsaken. FOTNOT: Det är Lars-Inge Svensson som skrivit boken "Idrottsskador", Per Lindström är redaktör, och i referensgruppen ingår Anders Hägg, Göran Claeson och Håkan Nilsson från Folksam. Vidare professor Ejnar Eriksson och doktor Anders Valentin, Karolinska sjukhuset, samt doktor Magnus Forsblad från S:t Görans sjukhus.