Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-15 16:00 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/sport/nu-vet-alla-att-sverige-ar-gjort-av-schottis/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Sport

Nu vet alla att Sverige är gjort av schottis

NYA ULLEVI

"Waves of friendship"

(Invigning av VM i friidrott )

Regi: Kurt Hjelte

Scenografi, visuellt ansvarig: Rune Söderqvist Musikaliskt ansvarig: Curt-Eric Holmqvist

Koreografi: Melissa Stephens

Körledare: Sven-Erik Martinsson

I rollerna: Kungaparet, dr Primo Nebiolo, Orsa spelmän, Anneli Alhanko, Nordman, Brainpool, Putte Wickman, Camilla Tollstoy, Jennifer Brown, Vikingarna, Dr Alban, Ace of Bace, The Real Group, Tommy Körberg med flera.

SÅ BLEV DET GJORT. Den säkert rätt så allmänt spridda schablonbilden av vad som menas med "svensk musik" blev med ens både verklig och officiell, utfört med ekonomisk slagstyrka som saknar motsvarighet i svensk musikhistoria.

Invigningen av friidrotts-VM på Nya Ullevi formligen bars fram av en räcka slagdängor och signaturer förknippade med svenska seder, sociala aktiviteter och spektakulära exportframgångar. Konstmusiken var inte inviterad, förutom som länk mellan folk- och finkultur, nationell nostalgi och som cirkuskonst. Svenskar verkar helt enkelt vara ett folk med en extrem fallenhet för att dansa schottis och att toppa USA-listan.

Tydligt är också hur bilden av de tusentals flaggviftande norrmännen i Lillehammer här översattes till den gigantiska kör som bildade ett i blått och vitt böljande hav. Ett hav som bildade häck för kungaparet i sitt fyrspann under det att Göteborgssymfonikerna och Neeme Järvi var inne i de mest trolska stämningarna i Hugo Alfvéns "Midsommarvaka". Denna inledande kvart, som utmynnade i "Kungssången", måste vara oöverträffad i modern tid vad gäller mytisk, musikalisk gestaltning av svensk nationalism.

EFTER DETTA var det dags för inmarschen och ett helt annat ljud i skällan: svenska gånglåtar i feta arrangemang och med en viss kryddning av karibisk rytmik. Tack vare synkroniseringen av de gästande nationsnamnen på ljustavlan och låtvalet inträffade här invigningens verkligt skrattretande fullträffar, särskilt under potpurriet av Astrid Lindgren-låtar. Som när republiken Oman, Palestina och Papua Nya Guinea hälsades välkomna med "Pilutta dej", Slovakien och Somalia med "Stackars dej, sjung hopp fallerej" och Syrien och Tadjikistan med "Har du sett min apa

". Efter det att Zimbabwe hälsats med "Röda stugor tåga vi förbi" var det dags för "Du gamla du fria" - puh!

Efter detta ogenerade bombardemang ur svenska visböcker och barnfilmer var det dags för en radikal scenförändring. I den såväl sinnrika som vackra scenografin sänkte sig ljuset över "havet" och i stället betonades "skeppet", "broarna" och "öarna". Det visade sig vara dags för en såväl finstämd som uppsluppen artistkavalkad med namn som Triple&Touch, Nordman, Vikingarna, Real Group, dragspelare, oxdansare, Dr Alban med flera. Och nog blev det något av ett idealiskt svenskt underhållningsprogram - ett Café Sverige i kromosomformat.

SNYGGAST LÄT Putte Wickmans improvisation över "Dans på Brännö brygga" och mest överraskande vågornas/körens plötsliga tjurrusning och förvandling till popgalepublik vid Brainpools "Bandstarter". Till överraskningarna hörde också hur raffinerad och närmast subtil Ace of Base’s purfärska låt "Lucky love" framstod i denna inramning. Avslutade gjorde svensk populärmusiks store punktsättare - Tommy Körberg.

För säkerhets skull, om nu någon inte fått riktigt klart för sig hur den svenska musiken är beskaffad, skedde utmarschen till "Gärdebylåten". Man kunde lämna Nya Ullevi fullt övertygad om att Sverige är gjort av schottis.

MARTIN NYSTRÖM

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt