Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-22 18:26 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/arkiv/stockholm/anrikt-spoklikt-och-fullt-av-konst/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
STHLM

Anrikt, spöklikt och fullt av konst

Det kallas för Spökslottet, men det rätta namnet på 1700-talshuset på Drottninggatan 116 vid Observatorielundens fot är Schefflerska palatset.

– Det är vandringssägner och myter om spökerier i huset från 1800-talet som gett huset dess smeknamn, berättar konstintendent Nina Weibull, ansvarig för konsten på Stockholms universitet.

Hon har haft Spökslottet som sin ­arbetsplats sedan 1986.

Men det är inte spökrädsla som gjort att den ståtliga byggnadens innandömen har setts av få personer utanför universitetsvärlden. Huset och parken skänktes av tidningsmannen Lars Johan Hiertas döttrar till Stockholms högskola som tog det i besittning 1926. Trots att ingenjören Johan Adolf Bergs omfattande och högklassiga konstsamling sedan 1950-talet är permanent utställd i byggnaden har allmänheten aldrig haft tillträde till Spökslottet annat än genom särskilt bokade visningar.

Stockholms högskola, i dag Stockholms universitet, har i perioder använt huset som arbetsplats för förvaltningen. Men Nina Weibull, som ansvarar för både Spökslottets tavelsamling och en stor donation av konstglas från Orrefors, har i många år varit en av få anställda i huset. Några rum är i dag upplåtna åt pensionerade rektorer från universitetet och paradvåningen används för middagar och styrelsemöten.

Nina Weibull har länge försökt verka för att Schefflerska palatset med sin speciella historia och sina högintressanta konstsamlingar ska bli mer tillgängligt för allmänheten, men utan större framgång.

– Det finns inga anslag i universitetets budget för att administrera ett museum, brukar man svara, säger hon.

Huset började byggas runt år 1700 av den schlesiske köpmannen Hans Petter Scheffler (hans namnchiffer finns fortfarande kvar i järngrinden vid entrén) och stod klart några år in på det nya århundradet. Detta var under Sveriges stormaktstid med en krigförande, och ännu framgångsrik, enväldig kung Karl XII, ständigt i fält någonstans i Europa.

En stor målad plafond på duk i stora salens tak visar bland annat Karl XII som Merkurius, guden som beskyddar handeln.

– Målningens budskap är, tolkar jag, en förening mellan fred och handel. Den var ett beställningsverk av Hans Petter Scheffler, som tycks ha sett ganska hoppfullt på framtiden i Sverige. Han tänkte sig en tid av fred och blomstrande handel. Det blev inte så, men det visste man givetvis inte då, säger Nina Weibull.

Resten av paradvåningen är fylld av den konst som den välbärgade kaptenen och ingenjören Johan Adolf Berg samlade på 1800-talet och testamenterade till Stockholms högskola. Totalt 347 målningar. De pryder nu väggarna i paradvåningen, medan Orreforssamlingen har fått ta plats i entréplanet.

– 1883, året innan han dog, instiftade Berg också en professur i kultur- och konsthistoria, den första i landet, inrättad för hans vän, författaren Viktor Rydberg, berättar Nina Weibull.

Stockholms universitet, startat 1878, växte upp nära Observatorielunden. Alldeles intill Spökslottet ligger en av de första universitetsbyggnaderna, i dag hemvist för Folkuniversitetet. På andra sidan Drottninggatan ligger vad som tidigare var Tekniska högskolan. När universitetet på 1920-talet förvärvade marken där Spökslottet ligger fanns planer på att riva det och bygga nytt.

– Som tur var kom man dock på bättre tankar. I stället förlades högskolans administration och Zootomiska institutet hit. Spökslottet är i dag en av ytterst få bevarade 1700-talsbyggnader på Norrmalm.

Till palatset hörde också en storstilad park mot Holländargatan. Den finns kvar, men tillhör Stockholms stad sedan 20 år tillbaka. Tyvärr försvann en månghundraårig genbank av örter när staden renoverade parken och lät skrapa bort det övre jordlagret. I dag används parkområdet mest som rastplats för hundar.

– Men själva Schefflerska palatset är i gott skick och det står kvar. Det får man vara glad för, säger Nina Weibull med ett leende.

© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt